nu är det jullov

Under jullovet bor jag hos min lillesyster i Stockholm, men hon har inte internet på sin dator. Så är det. Men nu är jag ute på landet. I alla fall, det har hänt tre saker: 1. jag är kär i en ny kassörska 2. jag gjorde comeback på jobbet. 3. jag håller på att vakta två katter, och det är det bästa jag vet.
Sammanfattningsvis: God jul från Stefan.

fåglar på loftet

Idag är det adventsläsning på Loftet i Malmö. Loftet ligger på Lilla Gård 9 i Litteraturens Hus, nära centralen. Det börjar ca 19 och klassen ska köra i tre timmar. Jag kommer att läsa mina bästa fågelhistorier och Dans Från Någonstans. Nån här som bor i Malmö? Värt att komma dit!

katter (dialog)

Vi skrev dialoger som teatereleverna fick uppträda förut. Här är min:

POJKE: Förresten farmor, jag ska få en kattunge.
FARMOR: Vem?
POJKE: Jag! Jag ska få en kattunge. Den var på en soptipp för några dagar sen och de skulle avliva den, men mamma ska rädda den. Och jag såg en bild idag och den var verkligen söt.
FARMOR: Roligt.
POJKE: Ja.
FARMOR: Vi går ut på balkongen. Jag ska röka en cigarettjävel.
POJKE: ...
FARMOR: Jag och Tage hade också en katt en gång. Men jag försökte bli av med den, så jag bad en kollega på sjukhuset om ett par valium. Du vet vad valium är va?
POJKE: Ja, nåt lugnande...
FARMOR: Ja. Så jag krossade dem och la i kattmaten, tänkte ge den en överdos.
POJKE: Farmor...
FARMOR: Men den dog inte. Den blev bara vinglig och ramlade omkring hela tiden och somnade till slut, men den dog inte. Och sen blev den bra igen.
POJKE: Vilken tur...
FARMOR: Så jag fick dåligt samvete och ville inte döda den längre sen. Dessutom har ju katter nio liv sägs det, det vore alldeles för mycket jobb.
POJKE: Ja, och så vore det inte så schysst mot katten heller.
FARMOR: Vadå?
POJKE: Att döda den.
FARMOR: Och så hade vi en sån vacker monstreablomma i vardagsrummet, med lianer som hängde ned. Katten brukade klättra på dem så att bladen gick sönder.
POJKE: Mm.
FARMOR: Den dog så småningom.
POJKE: KATTEN?
FARMOR: Nej nej, monstreablomman.
POJKE: Tänkte vä-
FARMOR: Nej, katten tog Tage ut i skogen och skjöt ihjäl sen. Den var helt hopplös, åmade sig på fönsterbrädorna och så vidare, välte ned blomkrukor och dekorationer. Helt hopplös.
POJKE: Men farmor, vad hemskt. Varför skaffade ni katt överhuvudtaget då?
FARMOR: Det gjorde vi inte. Den hade bara kommit in en dag och så fick vi dras med den.
POJKE: ...
Ska vi gå in?
FARMOR: Jag har inte rökt klart hela cigaretten.
POJKE: Okej, då kan jag passa på att berätta min kattungehistoria!
FARMOR: Visst.
POJKE: Jo, det började med att-
FARMOR: Nu är den slut.
POJKE: Mm?
FARMOR: Cigaretten. Den är slut. Vi går in.
POJKE: Okej.
FARMOR: Hrmhrm, och vad finns det nu för program...?
POJKE: Jag vet inte.
Men i alla fall, min kompis mamma hade hittat den på soptippen och det var jättesynd om den, den frös och var helt ensam. Den låg och jamade i en liten låda. Men hon räddade den och tog hem den i värmen, och den var egentligen rädd för människor-
FARMOR: Fan, förra veckans TV-tidning...
POJKE: Okej, men så var min kompis i alla fall allergisk mot katter, så de ringde hem till oss för att de visste att jag ville ha en katt. Och jag fick! Så vi var och hälsade på den idag, och-
FARMOR: Jävla fjärrkontroll!
POJKE: Okej, så i alla fall, vi hälsade på den idag och den var sååå söt, och så rolig, den sprang runt hela tiden, och det var så häftigt för just som jag skulle hälsa på den och katten var på väg att spring-
FARMOR: Tyst! Jag ser på TV.

trött under textsamtalet

Idag var det textsamtal igen. Jag hade sovit mindre än två timmar eftersom min dygnsrytm är så rubbad, så jag var dämpad och sa inte så mycket. Och dessutom verkade alla så ivriga att prata, man fick aldrig tillfälle att säga någonting om man inte hätskt kastade sig in och verkligen krigade för sina vinklar och tolkningar, och det orkade jag inte idag. Men så vände sig plötsligt Kajsa mot mig och frågade - något anklagande - ”Stefan, du har inte sagt så mycket. Vad tycker DU?” och all uppmärksamhet riktades plötsligt mot mig. Det blev helt tyst. Jag blev såklart bestört och förvirrad, kände mig utpekad men så sa jag rätt upp och ned som det var att ”Det är lustigt att du frågar, för jag har haft en del att säga men känner mig väldigt försummad av gruppen och utesluten ur diskussionen, om jag ska vara helt ärlig med dig.” Textsamtalet stannade upp, som om någon hade dragit nålen från skivan. De undrade vad jag menade. Jag drog upp exempel på hur jag knappt hade fått någon respons på de få kommentarer jag hade givit, och hur ingen hade uppskattat mina elaka skämt om bordsgrannens sentimentala tonläge hela tiden. Det var som om alla var emot mig idag. Patetisk scen att ställa till tyckte väl folk egentligen, men jag menade det. Sen förklarade jag till slut att det även kan ha haft med min dåliga dygnsrytm att göra, och snart var det ur världen. Men de som var där lär nog inte glömma det.