ropen från kassan

Om vi är flera i kassan och det blir lugnt brukar man kunna stänga och gå ifrån ett tag. Så kan man t.ex ta ett ärevarv i butiken, klättra i lagret, köra truck, plocka varor eller nåt. Sen ropar de från kassan när det blir köer igen. "Steeeefaaaan", från Kassa-Kerstin med sin gälla röst. Då är det bara att gå dit och köra igång igen.

Jag är inte så förtjust i de där ropen från kassan. De påminner mig om förra och förr-förra året när en tjejmaffia i kassapersonalen var emot mig, och det där extra antydande "STEEEFAAAAN" var ännu ett sätt att klanka på mig. Från det gänget är det däremot bara Kassa-Kerstin som är kvar numera och utan underhuggarna är hon harmlös.

Själv gastar jag aldrig efter folk, jag har kommit på en roligare metod. Jag har lärt mig att låta kön byggas upp lite så att kunderna blir otåliga och vilda, sen får jag dem att i kör ropa "KASSA-KERSTIN!" åt mig på mitt kommando. Så kommer hon fram och skelar under puckelryggen som en livs levande Quasimodo, blir uppjagad och skyndar till kassan så att frisyren studsar, och vissa av kunderna fortsätter leva sig in i det arga när de går till hennes kassa. En liten revansch till mig.

Det känns bra att vara en gangster.

jag har skapat ett monster

Jag har skapat ett monster. Ett uppriktigt försök till en födelsedagstårta. Den blev inte helt korrekt, den ena halvan skulle ha marsipan och den andra något annat, men istället blev det en enda spräcklig röra som jag till slut bara hällde gul tjock vaniljsås över och sprinklade på lite strössel. Fuckit. Sen kom Blondinbella förbi och fick syn på fiaskot, och hon skrattade och då skrattade även jag och vi bara skrattade och skrattade tills vi båda hade kiknat. Sen fnissade vi ännu mer och åt en bit tårta medan hon flätade mitt hår och vi var alla så lyckliga.

födelsedagsmannen

Imorgon (26e juli) är det min födelsedag. Jag delar den med Mick Jagger, Jeremy Piven och två olika kompisars mammor. 25 år blir jag nu. Och min plan har länge varit att bli vuxen vid 25, så från och med imorgon tänker jag göra trettio armhävningar och springa tre kilometer varje dag, minst i ett år framöver. Kanske ända tills jag blir 30 år och måste sänka till tio armhävningar och en kilometer per dag. Trehundrasextiofem dagar från och med imorgon, minst, det fixar jag. I min nya vuxna skepnad.

Förresten sa jag aldrig hur det gick med armhävningarna förut. Jag hade en vecka på mig innan avslutningen att höja rekordet från 43 till 50, och.... "YO ADRIAN I DID IT!" 52 armhävningar med Gabriel som vittne! Sen gjorde han 61.