ett mästerverk från kassaskåpet

Jag har varit hip hop-entusiast sen 1996 och har spelat in många egna rhymes på kassettband... Här är en gammal vers från 2004, jag minns hur bedrövad jag blev för jag hade hunnit bli så nöjd med texten men insåg att va fan, det är kanske tekniskt sett det bästa jag någonsin har skrivit men va faaan, Stefan, masturbation? Det funkar ju inte att visa det här för folk. Men va fan, nu har åren gått och jag är 28 så här har ni:

LYRICAL MASTURBATION

lyrical masturbation, ain’t it amazing
wordplaying my brain with great imagination
deep concentration in creation, straight breathtaking
aiming for that orgasm these fraud rappers keep faking
ejaculation into dope flows be the procedure
but first, gotta work, heavy breathing and eager
I’m free, I don’t need her! just me and my favorite pen
self-lovemaking intense when scribbling on pages again
this is what I do to get through the anxious night
I blast rhymes for pastime to satisfy my mind
striving to thrive in life and future relations
no baby being made but still a way of procreation
now, hand still in motion, I pen some final flows and
the climax closes in, so this is it, I start focusing
holding my breath, soaking in sweat, almost exploding
no holding back, I just BUST IT... yeah, it’s that dopeness again

*chuckle* c'mon, don't laugh son...

bra att det är vinter

Det är väldigt frisk kall luft ute på vintern. Jag tycker om att andas den. Ibland tar jag till och med en fisherman's friend för att förhöja upplevelsen. Det har varit så hela vintern, jag har gillat kylan och börjat ge mig ut i den bara för att få driva runt. Förra året gjorde jag det en del med, men i år blir det nästan varje kväll. Det finns en Ica Maxi i närheten som jag brukar handla hos innan de stänger, som en bra anledning att gå ut i minusgraderna och mörkret och lyssna på hip hop och podcasts. Sen blir det långa omvägar hemåt när man går omkring och rappar med i verserna man kan utantill osv, och har vägarna för sig själv eftersom det är så kallt.
Det var bara det att idag måste det ha varit extra många minusgrader. Efter ett tag började det bli isande kallt för öronen. De blev frostlagda och frusna och säkert blåfärgade misstänkte jag, samtidigt som glasögonen skav ovanpå. Jag kupade mina händer och värmde öronen i den mån det gick, men händerna behövde ju även få värmas i fickorna. Jag tänkte att om jag bara hade haft en whisky så hade den kunnat hjälpa. Det sipprade in kall luft vid axlarna också, och jag besvärades av det ena och det andra och för en gångs skull var det knappt roligt alls att gå runt och lyssna på musik. Sen fick jag även för mig att glasögonen kunde sprängas för att det var så kallt. Glasen var ju bara någon centimeter från ögonen, så det hade i så fall varit riktigt illa. Då hade jag gått från att ha dålig syn till ingen syn alls, plus att jag med inlevelse kunde föreställa mig hur ohyggligt ont det skulle göra när splittret skar in i ögongloberna. Jag hade ropat ut min smärta upp mot skyn och ingen hade hört. Men det behövdes aldrig, jag tog mig istället huttrande hem och låste dörren efter mig, och tappade upp ett hett bad. Så den här senaste omgången var ingen kul upplevelse. Men det var okej.