Kaffe igen

Jag har druckit många koppar kaffe idag och börjar bli nervig. Ska sitta i maskinrummet i den lilla enmansbiografen i Kulturhuset tills ikväll och det brukar bli flera påtår, fem sex koppar minst och i den här takten kan det bli det dubbla. Är det för att jag älskar kaffe eller för att jag på senare tid har fört kopparna alltmer febrigt och hjälplöst skakande mot munnen och stirrat med blicken rakt framför mig, ängsligt pratande tillbaka till replikerna som hörs från filmerna? "Frank? Är det du?" som svar till deras dialoger. Ibland släcker jag även alla lampor i maskinrummet så att det blir helmörkt så när som på projektorns sken, och lägger mig raklång på golvet ibland höjandes på huvudet för att sörpla kaffet tills jag blir störd igen av ljudet från filmerna och måste vrida huvudet till förstärkaren. "Frank? Är det du?", det passar bra som svar till det mesta oavsett språk, eller kort och gott det enkla svaret "FUCK MEEE!!" med en obehaglig gest som flickan i Exorcisten. Skulle jag gissa skulle jag tro att allt det här är för att jag älskar kaffe.
Under en tid i somras började jag föredra när kaffet hade kallnat. "Ge det ett par timmar att dra sig och kallna, så blir det ännu godare och hälsosammare." Hälsosammare i alla fall som i att risken att bränna sig försvinner. Men så stannade jag förbi hos min faster en dag med en ny bok under armen, hon höll just på att storstäda i lägenheten men bryggde mig en kopp kaffe och jag tog med boken in på deras gästrum för att läsa i någon timme. Ett väldigt trivsamt gästrum med en stor säng i mitten och en mysig läslampa, bruna luftiga gardiner ovanför fönstret och blomväxter där under. Så jag ställde kaffet att kallna på sängbordet som vanligt och började läsa i boken för att nån halvtimme senare sträcka mig efter koppen som alltså skulle ha blivit godare nu enligt beräkningarna. Men det var bara det att mitt i en klunk la jag märke till nånting obehagligt där innanför, två dränkta blomflugor som guppade upp och tog fäste på insidan av koppen medan den mörka ytan höll på att sjunka. Jag spottade närapå ut kaffet som en fontän-orgasm över sängen, vad i helvete? Och fastern kom in, jag berättade för henne att i ett The Walking Dead-avsnitt hade en walker ramlat ned i en brunn och förgiftat deras dricksvatten, och att det här var nåt liknande. Och jag bad henne genast skicka mig till magpumpningen. Det var såklart halvt på skämt halvt på allvar, men det som störde mig mest var att min nya romantiska bild av det här med kallt kaffe plötsligt även skulle innehålla tillägget att den goda aromen drar till sig flugor och fän också, och att avsaknaden av den ångande värmen som både småflugor och jag själv hade uppfattat som frånstötande tidigare, gjorde att det extra goda kaffet inte längre kunde värja sig från dem. Så det blev flera faktorer som verkade för att småflugor skulle bli ett återkommande problem, och där nånstans fick det vara. Men, när när jag tänker efter i skrivande stund så har det hunnit bli november och praktiskt taget vinter, flugsäsongen är över. Kanske kan det istället vara en kallt kaffe-säsong som har startat nu igen? Jag gillar uppenbarligen tanken. På kaffe. Kanske för att jag är besatt. Som flickan i Exorcisten. Och nu börjar jag tappa koncentrationen här. Eller så var det här mitt mest skärpta inlägg på länge och den har just kommit tillbaka. Hej då.

Några smärre ingrepp

Jag har börjat älska plastikoperationer och skönhetsbehandlingar på sistone, att bara lägga mig på ett bord och låta ett proffs få göra sitt jobb. För visst är det fantastiskt vad vetenskapen kan göra med ens anlete och kropp? Små justeringar och förvridningar som går att få till som kan skänka skratt till sin omgivning? Det är väl kul med förändringar, kosmiska som kosmetiska. Men den största anledningen till det ökade intresset får jag väl säga är att jag numera hyr ut min källare till en gammal skandalomsusad plastkirurg som blev av med både jobb och fru för en tid sen, han behövde hämta sig både ekonomiskt och själsligt sa han. Sen dess har det varit kört. Jag knackar på och "trakasserar" honom lite då och då, HEHEHE... Nej, men vi har daglig kontakt.
Än så länge har jag bara hunnit med

-ny hårfärg
-ny hudfärg
-ny kultur
-stramat till kinderna
-förlängt mina ben
-fått något längre armar

men för det närmsta året har jag även planer på att

-bli en huvudfoting

Wordfeud

Sen jag skaffade mig en smartphone är det ett spel som har utmärkt sig som roligast: Wordfeud! Det är ganska kul att spela och så ger det mig särskilt anledning att fortsätta skicka ut den här mitt i natten till motståndare: