vårtecken

Jag satt i kassan idag, och så kom det en sån där goth (hårdrockare med svart hår och svart långrock som vill vara blek som en vampyr). Han köpte solskyddsfilm att sätta upp i bilfönstrena, och jag tyckte såklart att det var roligt så jag började vifta med händerna och ropa "AAAAHH!! BORT MED SOLEN!" för att skämta lite. hehe. De gillar ju inte solen, de där. Roligt. Fast han skrattade inte.

Sen tänkte jag inte mer på det under dagens gång utan mest på hur våren verkar ha kommit nu. Det handlas vårsomriga saker i affärerna, det grillas och cyklas, och vissa spelar golf. Solen är tillbaka och strålar värme, fåglarna kvittrar och kraxar och tjejerna får äntligen komma ur sina vinteroveraller. Det är en bra tid som har börjat.

Efter jobbet när jag hade lämnat in kassan och tackat för mig, så kom jag ut på parkeringen och la genast märke till en kista en bit bort på handikappsplatsen. Jag gick dit för att se vad som stod på, och tänkte att det måste vara gothgrabben som låg bakom spektaklet. Jag lyfte kistlocket och mycket riktigt var det han som låg där i. Stackarn såg upp på mig med en tom blick, han var uppenbart härjad och besegrad med solskyddsfilmen höjd mot ansiktet, som en sista barriär mot sin ärkefiende där uppe ca 15 miljoner mil bort, och till slut suckade han bara uppgivet och tittade åt sidan. Efter alla dessa år av desperat värjande mot solen, naivt kastandes isbitar mot den som barn och senare de stilla dystra nätterna i sin uppdiktade skuggornas dal i försök att gömma sig från den, verkade det nu ha gått upp för honom att hans kamp hade varit förgäves. Solen har återvänt, det kommer den alltid att göra så länge vi lever här. "När solen dör så dör även vi, och det vill väl inte ens du?" undrade jag vetgirigt till dysterkvisten, men han svarade inte. Och då han låg där i självömkande misär så valde jag kort sagt att se det som ett vårtecken. Det var vackert. Solen hade segrat, gothgrabben hade valt fel motståndare att tampas med. Jag stängde locket och önskade honom lycka till, men egentligen stod jag självklart på solens sida i kampen. Självklart tog jag egentligen parti för våren. För pånyttfödelsen! För oss alla.

Man blir ju bara så glad av våren. Bestämde mig för att liksom honom också agera vårtecken idag. Jag och min kropp. Jag tog en naken promenad bredvid vägen. "Jadå!" till bilarna, "Trevlig vår på er!" Det är april.

attackerna är tillbaks

Ibland kommer perioderna från ingenstans. Det kittlas lite i näsan, jag undrar vad det är, känner efter och konstaterar att det inte är en fluga som klättrar omkring där inne, men upptäcker istället till min besvärade förfäran en röd fläck på handen! Åh nej! Då är det såklart näsblodet som är tillbaks igen, som det är alltid gör någon gång i halvåret och fortsätter komma några dagar i sträck de perioder som det väl börjar återkomma. Ofta i samband med förkylning har jag börjat pussla ihop. Minst en gång om dagen får jag då springa in på badrummet och bli stående med huvudet över handfatet en kvart eller två. Det är ingen idé att kämpa emot med papper eller bakåtböjt huvud, om blodet vill ut så vågar jag inte behålla det i mig ifall det senare då skulle vantrivas innanför kroppen och börja göra uppror vad det nu skulle innebära... Men om det är trist att bara stå och vänta där ovanför handfatet? Ja, va fan. Så därför brukar jag nysa ibland bara för att se vad som händer! Hur mycket blod kommer det egentligen, och vad blir det för mönster på spegeln och i handfatet den här gången? Så är det bara att torka bort de unika mönstrena innan de torkar och fastnar... I alla fall, nu har det börjat en sån period för mig, ville jag bara få sagt.

"är du vänsterhänt?"

Jag köpte frukt till lunchen på jobbet idag. Ett par saftiga päron. Men senare i fikarummet när jag koncentrerat gjorde bitar av dem med en kniv fanns det tydligen åsikter kring min knivteknik. ”Är du vänsterhänt?” hörde jag plötsligt försiktigt från Martin mitt emot. VAD ÄR DET FÖR EN FRÅGA? ”jo...du verkar skala lite osäkert med höger hand” förklarade han perplext, och då gjorde jag det jäääävligt klart för honom hur bra jag hanterar kniven. Visserligen hann han inte leva länge med den insikten utan förblödde snabbt och dog. Men det är okej. Hej då!