jag ger upp för i år

ok, så här ser det ut på min kärleksfront just nu.

Min primära har sagt hej då till mig. Det är kört. Jag är djupt deprimerad in i benmärgen, men vad gör man.

De andra prospekten på sidan om; inga namn nämnda men den sekundära medarbetaren till exempel, eller den rödhåriga kassörskan på ica, asiaten på gymet, hon på mcdonald's som har visat intresse... ingen av dem är ett riktigt alternativ. Rödtoppen var väl det ett tag, men idag förstörde hon allt när hon plötsligt bestämde sig för att vara kylig i sitt bemötande och knappt hälsa. Jag fattade ingenting, men stött blev jag, och om det händer nästa gång igen har jag inget annat val än att stryka henne från listan.

Så, som sagt, vad gör man? Förtränger det såklart, tänker på annat, söker distraktioner och tillfällig underhållning när jag är hemma. Skriver knappt längre. Jag avverkar mest serier på datorn; hittills Death Note, The Office (US), Entourage, och sen ett par dagar bakåt David DeAngelos betraktelser kring fenomenet attraktion. Mäktigt, intressant, motiverande, och jag känner mig ibland som Sephiroth i det underjordiska biblioteket där jag går runt och skrattar galet för mig själv åt alla stora insikter. Planer tar form! Men ibland, ja, för det mesta faktiskt, undrar jag bara vad jag håller på med egentligen.

Konstig period.
Inte så mycket mer att säga.

It's a bad time for the empire.

bang-rajan ikväll

Visst var det länge sen man var och hyrde en filmjävel?

Jag låg och bänglade på soffan och så kom idén bara till mig. ”Mm!” En optimistisk ingivelse, något jag länge hade väntat på. Inte bara det här med filmen, jag tänkte mer på möjligheten att få ge mig ut i vimlet och möta människorna där ute. Kanske till och med en ny hjärtevän? Jag rodnade vid tanken. Snart hade jag fått på mig morgonrocken, svept in mig i lite Old spice och kommit iväg, ned till videobutiken en bit bort.

När jag klev in i värmen slog det mig som en bekräftelse. En sån glädje, jag kände verkligen energin i rummet. Jag såg mig omkring, de hade många olika filmer där inne – cowboyfilmer, konstfilmer, vuxenfilmer, tecknat japanskt, dokumentärer, thrillers, sexkomedier – men till slut fastnade jag för en film mest för titeln. Bang-Rajan hette den. Inget jag var stolt över, men den verkade faktiskt bra. Så jag tog den här Bang-Rajan och la den på disken med baksidan uppåt. ”Den här vill jag hyra.” Jag såg expediten uppriktigt i ögonen. Han nickade förstående och började knappa in något i kassaapparaten. ”Det verkar vara bra action i den,” fortsatte jag, ”har du möjligtvis sett den själv?” Expediten nickade tyst och tog emot sedlarna, gav mig fem enkronor i växel. ”Okej, då ska man hem och stirra på den här då” skämtade jag och tackade för mig.

Ute i kylan igen. Jag stängde morgonrocken och huttrade, fick syn på pizzabageriet en bit bort. Jag insåg hur hungrig jag var och svängde in för att fråga vad de hade för pizzor idag. Han svarade att det stod ”där uppe,” och så pekade han på någon skylt ovanför disken. ”Jaha, men vad har ni?” undrade jag. ”Det står ju där uppe!” svarade han, och så blev det en konflikt. Jag blev förbannad. ”Ja, men säg vad ni har så att jag vet” väste jag allvarligt. Han fattade inte. Till slut tog jag mig för pannan och suckade. ”Nej du, vi kommer inte överrens, du och jag. Det blir ingen affär, ingen pizza idag. Jag ska bara hem och se på Bang-Rajan nu. Känner du till den?” Han låtsades inte höra, så jag gick.

Hemåt igen med filmen i min hand. Det kändes spännande, idag gjorde jag verkligen något. Ibland händer det bara. Ett par förtjusande kvinnor kom gåendes förbi men svarade inte på mina tillrop. Beklagligt. Den ena var imponerande. Men vidare hemåt insåg jag ändå att nej, det vore trots allt roligast med lite sällskap. Bang-Rajan kändes som en sällskaplig film. Damsällskaplig helst, men de broarna var tydligen brända så en vanlig bekant fick duga. Jag kom hem och ringde min gamla vän Frans som jag inte hade sett på ett par år. ”Hej, det är jag. Du, ska vi se på Bang-Rajan ikväll?” Men han la på telefonen. Jag hostade besvärat och knappade in numret igen. Inget svar. Vilken tönt, han satt säkert och krystade i badrummet eller någonting. Fuck it!

Filmen i sig var inte så bra, någon töntig krigshistoria bara. Jag såg den inte ens. Tog en smörgås istället, somnade på soffan och vaknade just.