jag ger upp för i år

Okej, så här ser det ut på min kärleksfront just nu i slutet av året.

Mormontjejen har sagt slutgiltigt hej då till mig. Det är kört. Jag är djupt deprimerad in i benmärgen men vad gör man. Vad för andra alternativ som nu har funnits, prospekten på sidan om om jag ska vara kryptisk och använda ord i denna stil: den sekundära medarbetaren, rödtotten på Ica, den asiatiska stretcharen/sneglaren på gymet och den andra ljushåriga från pensionatet som har verkat flörtig... Jag har kommit fram till att ingen av dem är aktuella längre. Jag är ensam i världen.

Så jag har väl mest ägnat tankarna åt att avverka serier på datorn på sistone, hittills Death Note och The Office (US) och Entourage och även sen ett par dagar bakåt David DeAngelos teorier kring "vetenskapen" som uppenbarligen är något jag hade missat. I stunden förvandlas de i alla fall till mäktiga planer jag aldrig har haft en aning om, jag känner mig ibland som Sephiroth i det underjordiska biblioteket där jag går runt och skrattar galet för mig själv åt insikter jag tycker mig få. Är det någon som förstår min Sepiroth-referens? Hursomhelst så är jag väl snart på fötter igen, men för den närmaste tiden har jag nu givit upp.

Det är en märklig period bara.

Det är en dålig tid för imperiet.