Tre veckors semester

Snart ska jag ha tre veckors semester mitt i högsommaren. Det känns bra, och jag har varit noga med att hålla perioden helt och hållet blank, och aktivt viftat undan alla tankar på planer som vore de flugor kring ett torrt gott vin framför mig. Har fått fäkta förnärmat med kaksmulor i mungipan och avbrutit människor mitt i meningarna när de frågar vad jag ska göra på semestern, "Jag vet inte, tack för frågan men vad ska du själv göra?" har jag mumlat och sett till att byta ämne. Jag vill bara blunda nu för att kunna öppna upp ögonen när semestern plötsligt har börjat, och kalibrera på plats så mycket som möjligt vad jag vill göra där och då den dagen jag befinner mig i så att säga. Det är det som är den romantiska bilden jag går och förbereder mig för att leva i. Och det här tomrummet kommer att få pågå under tre veckors tid. På tal om kalibrering ska min morfar ha varit en intressant figur, som alltid hade velat bli pilot men som blev med tiden nånting annat, som det oftast brukar bli med den saken. Men drömmarna hade alltid funnits kvar för honom och jag har hört att när han hade fått i sig lite att dricka på äldre dagar kunde han fortfarande sitta hemma vid köksbordet, tillbakalutat med ögonen stängda, och sträckte händerna vinklande åt sidorna med inlevelsefulla kommentarer som "... left wing, check... right wing, check.." som nåt slags flygkapten. Det är en rolig bild som jag håller kvar av min morfar, vare sig det var i de stunderna han egentligen mådde som bäst eller sämst. Hursomhelst så kan jag verkligen relatera till det. Och ungefär så vill jag att den här semestern ska bli, att vart jag än åker eller inte åker så kommer alla möjligheter finnas att klamra mig fast vid stunderna och få färdas omkring i mitt eget huvud utan några krav alls från omvärlden. Det är där den riktiga semestern finns och det är dit jag ska.