Jag kom just ihåg när vi var små i mitt gamla område och lekte burken en kväll, då hade någons familj besök från Skåne så två pojkar därifrån fick vara med. Förutom att det hela utspelade sig på Kristallen, en förskola vid min baksida, är mitt klaraste minne från den kvällen när den ena av dem presenterade sin tystlåtna lillebror. Det lät så roligt när han på sin märkliga skånska sa att ”Han heter egentligen Sebastian men ni kan kalla honom Sejpe.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar