tisdag, juli 18, 2006

studiebesök på McDonald's

en av de bättre jag hittade från 2004.
--

Projekt: FOKUS, ett 4-veckors program för ungdomar på arbetsförmedlingen, är till för att hålla aktiviteten uppe och förbättra ens jobbsökande. Inte så kul och inte så givande heller, men jag uthärdar det. Det finns ett par bra karaktärer där, och mellan genomgångarna och diskussionerna och småuppgifterna gör vi ibland studiebesök på olika arbetsplatser där vi får höra vad arbetsgivare söker hos jobbsökande, vad man bör tänka på i intervjuer, osv.

Idag var det alltså McDonald’s som gällde.

En av mina gruppkamrater, den mycket söta Jessica, hade tydligen jobbat där tidigare. Ingen rolig erfarenhet tyckte hon och hade slutat för att ”chefen var för mycket.” Det var kul förresten hur handledaren svarade ”Jasså...” när hon sa det och tappade bort sig själv i ett hungrigt stirrande några sekunder för länge innan han började prata igen. HAHA! Men i alla fall, Jessica tyckte att chefen på McDonald’s var obehaglig och vi skulle dit på studiebesök.

Vi kom till McDonald’s strax innan 11. Fick slå oss ned vid några bord i ett hörn i restaurangen, några anställda kom fram och gav oss paj och kaffe. Jag tackade för pajen men gjorde jävligt klart för dem att jag inte tycker om kaffe så mycket. Då tog de ifrån mig pajen också, va fan... Och efter bara nån minuts väntan kom chefen ut. Jag kände ju till den här konflikten mellan honom och Jessica så jag såg till att studera det mötet extra noga. Han la märke till henne direkt och det gick inte att undgå den lite tryckta spänningen i luften när han konstlade fram ett ”Jessica... Vad roligt att se dig här igen...” och hon svarade så trevligt hon kunde med ett ”Ja... det var ett tag sen...” och tittade ned i marken åt sidan. Ett tränat öga som mitt kunde redan här se vilket håll detta bar åt.

Chefen harklade sig och kom igång rätt snabbt. Presenterade sig som John, berättade om företaget och hur han gått från bondpojke till chef över restaurangen på bara några år, allt det där. Lite spännande ibland, löjligt ointressant och töntigt för det mesta. Och det var väldigt störande hur han sneglade mot Jessica hela tiden. Jag (som erkännerligen själv är mer än lite förtjust i tjejen själv) kände mer och mer att det var nödvändigt att rycka in, och det dröjde inte länge förrän det blev nödvändigt. Johns blickar mot Jessica blev allt intensivare och till slut hände det bara. Han fick nån konstig attack och tappade kontrollen, helt frånvarande i blicken. Händerna åkte upp i axelhöjd och han började sprattla med fingrarna framför sig som en tok och ögonen började rulla innanför skallen på honom. Jag hade inget annat val än att gå upp och ge honom en tidningsrulle i huvudet. ”HÅLL DINA FINGRAR I STYR!!” sa jag sen, varpå hans fingrar slutade sprattla och han kom till sans igen. ”Har du tagit dig samman?” frågade jag och var beredd att ge en till smäll, men han nickade förvirrat och sa ja. Och så fortsätta han berätta om sitt liv på McDonald’s, och jag gick tillbaks till min stol och ryckte åt mig två pajer på vägen. Ingen vågade säga nåt.

Men det slutade inte där! Och det var alltså här det hela kulminerade. En bit in i besöket fick han syn på lilla nervösa Peter som satt och darrade bredvid mig. Peter var en blyg kille med keps och ett obehagligt munsår. ”Sånt här tycker vi är väldigt avtändande t.ex,” sa chefen och pekade på munsåret innan han skickade hem stackarn. ”Om man inte ser sexig ut har man inget här att göra...” Och då hans blick irrade tillbaks menande mot Jessica igen när han sa det fick jag nog och gick i taket igen. Okej om han går på munsårs-Peter, men en försvarslös snygg tjej som Jessica ska han ge fan i! Så jag smällde bara av, grabbade bestämt tag i benet på McDonald's-chefen och svingade runt honom i luften ett par varv innan jag slungade honom in på toaletten ett par meter bort. Sen reste han sig och kom försynt haltande tillbaka och sa att vi var klara för dagen.

Väl tillbaks på arbetsförmedlingen gick vi igenom vad vi hade lärt oss av dagen. En som heter Kevin grät i det tysta över sin övervikt. Ryska killen Tholeck ville åka tillbaks och "dåda chefen med båra handerna,” russian martial art-expert som han är. Cowboy-Henry satt och sörplade på en liten fanta han hade smugglat med sig under västen, och så drog han upp en mosad paj ur sina ena boots också. Galen jävel. Och Jessica? Jo, visst hade hon tydligen uppskattat mitt hjältemod där borta... så historien slutar lyckligt. Väääldigt lyckligt.... hehehehe.... VÄÄÄÄÄLDIGT LYCKLIGT, HAHAHAHAHAHA... Hehe. Nej men imorgon ska jag nog presentera mig för henne.

Inga kommentarer: