Min morfar var en mästare. Om han satt vid ett bord och någon kritiserade honom brukade han bara stirra ned på bordet och långsamt irriterat samla smulor med handen. Han väntade tills motståndaren var klar eller gjorde ett misstag, och DÅ svepte han ilsket högen i luften och stormade upp så att stolen ramlade bakom honom, och plötsligt hade han vänt på hela situationen. Nu var det han som hade övertaget.
Mäktigt.
Jag har ett liknande sätt i diskussioner. Som idag i affären, när jag hade klättrat på en hylla och en personal sa att jag inte fick. Då hoppade jag ned och var först lite på defensiven och visste inte vad jag skulle göra. Då provade jag att bara vända ryggen mot henne ett par sekunder för att nollställa situationen, sen vände jag mig med ett ryck och ett hyttande pekfinger och galen uppsyn som för att säga "JO". Det blev hon för paff och hade inga fler argument att säga! Hehehe... Men just när jag skulle klättra upp på hyllan igen kom det såklart en väktare och visade ut mig.
Såklart.
Jag har förresten fått tag i Sun Tzus Art of War och Machiavellis Fursten! Bra grejer, jag har vetgirigt bläddrat igenom blad efter blad och blivit listigare och listigare. Kanske borde jag skriva ett liknande projekt, om det här med att komma överens med människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar