tillbaks till skåne

Det har varit ett bra lov i Stockholm.

På jobbet har jag stått i kassan.
Katterna är fortfarande välbehållna, roliga och galna.
Töntigt nog vill jag säga detsamma om familjen.
Jag har handlat på Ica av både den rödhåriga och en annan ny kassörska som jag gillar, och båda verkade ovanligt trevliga. iiiihh
Påsken skippade jag helt.

Bra lov. Men ännu bättre ska den här sista tiden bli.
Svaulouw väntar. Imorgon blir min återkomst.

jagad av monster

När jag var liten var jag livrädd för att spola toaletter. Det var som om det kraftiga ljudet försökte säga mig något, den plötsliga forsen kanske ville dra med mig eller nånting. Jag brukade få förbereda flyktvägen och göra allt klart innan jag tryckte på knappen, sen sprang jag i panik ut och slängde igen dörren efter mig innan spolningen ens hade lagt sig.

Jag undrar om det är relaterat till de liknande impulserna som händer idag, mellan lägenhetsporten upp till dörren några trappsteg upp. Det blir alltid samma skenande uppför trappan på kvällarna i tron att det är ett monster eller en yrkesmördare i trapphuset, medan portdörren stängs.

Vad är det som händer där egentligen? Nån urgammal instinkt eller nåt förmodligen. Folk som är insatta i psykologi osv vet säkert.

standardrepliker i kassan

”Samma födelsedag som min lillesyster” när jag ser på någons legitimation.

”Två fel till så måste jag klippa kortet” om någon knappar in fel kod.

”Å nej! Häftklamrarna är slut” om häftklamrarna är slut.

”Kom tillbaks och var lite arg bara” vid krångliga frågor om bytesrätten, och ”Hälsa från Stefan så ordnar det sig” om kunden ändå fortsätter att fråga.

”NICHT!!” med vrede om någon frågar om jag talar tyska.

”Du ska väl inte använda den som vapen?” om huggmejslar, ispickar och liknande.

”You’re cutting in the line, yo” när en engelsktalande tränger sig i kön.

”Det blir tjugo krigare” istället för tjugo kronor.

”Så du ska hem och förlänga avgas du...” när någon köper en avgasförlängare.

”Behåll kvittot! Det är en värdehandling” med vänlig informativ röst.

”Varsågod! Din personliga kopia” med samma skenheliga röst när jag räcker fram kvittot.

”Hoppas att de tar dig i dörren” i smyg för mig själv om de inte vill ha kvittot, alternativt ”Fuck outta here” när de har hunnit gå en bit.

chipspåse

Ett snedvridet plågat ansikte utan kropp närmar sig obehagligt ur mörkret. Du tvekar och vill vända bort blicken, tänka på annat, men du är som förstenad av avsmak och trauma. Måste titta tillbaks. Ansiktet är nu någon decimeter ifrån, fortfarande med samma bedjande uppsyn. Du vet inte vad det vill. Och så rör det till slut ansträngt på munnen, vrider sig ännu mer i inlevelse och viskar ”chipspåse...” med pösiga mungipor och tom blick.

Mardrömmen förföljer dig.