tårtor till min ära

Jag skickade just ett sms till min gamla rektor Svante: "Tack för det stora grattis jag har fått av dig idag. Det är faktiskt min födelsedag. Backstabber!"

Men har inte fått nåt svar än.

--

Och idag hade jag besök av mamma och två lillesystrar, och några till. Men de tre första jag sa hade gjort en varsin tårta till mig:


erikas^^^^^^^ sandras^^^^^ mammas^^^^^^^^

Ser ni det där? GANSKA BRA FÖDELSEDAG... Fast nu väntar de sig förstås att jag ska utse en vinnare under dagen. Det har varit mycket rävspel och backstabbing going on idag. Råttor i natten som viskar kritik om varandras tårtor och sen ler vänligt när den andra kommer in i rummet och ger falskt beröm. "Din var faktiskt jättegod, jag kanske tar en bit till, hehehe" och så ler de igen och går. Förutom mamma som spelar oberörd, som bara hade gjort "en tårta och inget mer med det, nån tävling vet jag ingenting om". Vi får väl se.

Uppdatering: Det blev delad förstaplats mellan lillesystrarna!!! Mammas var också bra egentligen, men jag gjorde ett exempel av henne för att hon inte respekterade mitt storhetsvansinne. Jag kallade hennes tårta regelvidrig och patetisk och sa att den knappt ens var god. På så sätt verkade det inte så diplomatiskt med den delade förstaplatsen. Fast när jag tänker tillbaks på tårtorna så var kanske mammans egentligen bäst ändå trots allt. Hm.

min födelsedag idag

För många år sen var jag en liten miniatyrversion av mig själv, visserligen med samma huvudstorlek men mycket mindre kropp. Jag var fyra år och såg ganska rolig ut, men hursomhelst så var jag hos en dagmamma på dagarna.
Redan då tyckte jag om tårta väldigt mycket, så jag brukade försöka ljuga och säga att "Jag fyller år idag" när jag ville ha en. Det lyckades såklart bara en enda gång, den första gången, men den där första och enda gången gjorde hon faktiskt en tårta till mig, med fyra ljus i, och det blev en tillställning som jag älskade och minns än idag. Barnen sjöng runt mig vid bordet i den dämpade belysningen där jag satt på kortsidan i min rutiga keps och lyste med ögonen ikapp med ljusen på tårtan. Sen frågade dagmamman om jag ville blåsa ut ljusen, med kameran beredd att ta en bild. Och barnen började hetsa mig, "Blås, blås, blås, blås!" men jag ville inte, så jag doppade bara fingrarna i ett dricksglas och släckte ljusen mellan tummen och pekfingret. Sen minns jag kamerablixtar och att jag fick ta första tårtbiten. "Den var verkligen god" var mitt utlåtande mellan tuggorna. Sen när vi hade ätit ställde jag mig på en stol och bad om ett tomtebloss. Dagmamman tog fram ett. Jag tände det så att gnistorna slog framför mig, de andra barnen stod runtomkring och tindrade och det var då storhetsvansinnet kom över mig så att jag höjde tomteblosset och började vrålskratta i triumf över hur livet hade nått nya höjder! Och att jag var ett geni ! Och att tårtan var så god, så jag såg även fram emot nästa tårta om några månader när jag egentligen fyllde år, HAHAHA! Men då reagerade dagmamman och allt var plötsligt förstört. Hon tände lyset och började skälla och hela ceremonin var över tyvärr. Jag fäktade mot henne med det sista av tomteblosset men det hann brinna ut, hon grep det ur mina små händer och sa åt mig att lämna köket. Omedelbart! Så kunde jag bara stå och se på genom glasdörren hur de andra glupskt fyllde sina små råttmunnar med det sista av tårtan, till min stora sorg. Tårtan som just hade varit min.

Men nu är det den 26e juli 2009 och jag fyller faktiskt år på riktigt, ingen jävel kan säga något annat. Och tydligen ska mina lillesystrar tävla om vem som gör bästa tårtan till mig... Bra dag att vara stefanmedo!

nickade en boll

Jag nickade en fotboll sex gånger i rad idag. Jag stötte bara till den med huvudet så att den studsade upp, högt, så sprang jag och nickade igen, och igen, och igen och igen och IGEN, sex gånger bara sådär. Hahaha, yes. Det var hisnande och jag älskade det, och jag skrek rätt ut av glädje när det hände. Jag var ensam och naken på gården.