söndag, augusti 31, 2014

My 20's were a roar, my 30's were a blur, my 40's I'm not so sure, but I'm a make 'em purr...

Video #7


"I was a lot more comfortable being vulnerable and open
when I was younger, and it wasn't clear if I was or wasn't joking
But so much has broken…I'm just like fuck it, the fix is in
If I can't hide in plain sight anymore, I'll just stay hidden"

Jag hade en liknande period under delar av 2009-2010 när världen hade vänts uppochned på kort tid: sparken från jobbet pga bloggen, sjuk mamma, sjuk farmor, hjärtat fruset till is av sadistiskt ex och just hemkommen från mina dittills två bästa år nånsin (och övertygad om att de aldrig skulle kunna överträffas igen) nere i Skåne. Det var en märklig och förvirrad ny tid där jag började ana att det bästa var över och jag skulle bli olycklig i livet. Dagar och nätter passerade utanför fönstret, jag hade inget fotfäste och ägnade mig mest åt att justera om världsbilden och stänga in mig i mig själv mer än nånsin. MEN, så påbörjades kort efteråt ett nytt uppsving. Mamma blev bra igen, jag hittade tv-serien Community och podcasten WTF with Marc Maron vid precis rätt tillfällen, fick jobbet jag hade drömt om på en biograf, hamnade i nya sammanhang och återfick kontakten med gamla vänner, flyttade till Alvik och nu Gullmarsplan. Nas albumtitel "Life Is Good" blev ett återkommande uttryck och satte namn på den nya vågen som jag fortfarande befinner mig i. Minnena av den grubblande tiden finns kvar nere i djupen och då och då dyker jag ofrånkomligt ned igen för att komma upp med ny inspiration. Med låtar som Sage Francis "Make Em Purr" vid ens sida är man i bra sällskap när man väl är där.

Inga kommentarer: