Inte lastbilschaufför

Video #10

Den senaste tiden har jag varit en arbetsmyra på biografen, bara den här helgen fick det bli 23 timmars jobb på två dagar. Det kan kännas lite bakfullt att vakna dagen efter en sån helg, men det är okej, jag gillar att leva långt inne i huvudet och observera mig själv i djupdykningar, även om det hade varit outhärdligt hade jag fixat det ändå. Man vänjer sig. Och jag hörde en gång att lastbilschaufförer kan jobba två intensiva veckor i streck för att sen få vara lediga två veckor i streck, det tilltalade mig direkt och jag kan fortfarande se mig själv med skivsamlingen i passagerarsätet åkande förbi landskap och städer och malmskillnadsgator och hamnar och tullar och kanske även över haven med lastbilen ombord på ett skepp och kunna åka runt på andra kontinenter, besöka Japan eller Island eller Australien och skratta bakom ratten åt hur kroppen blir rundare och rundare för all den goda maten. Och självklart även leverera saker eller vad man gör. I alla fall, jag försökte beskriva allt det här på intervjun och hur gärna jag ville få köra, men de gav jobbet till nån annan. Med tiden har jag däremot accepterat deras avslag. Man vänjer sig, man får lov att vänja sig. Låten är av Kjell Höglund, videon hemmagjord av någon på youtube.

Ordet 'vackert'

Meddelande till världen: Jag kommer inte att ge vika, jag kommer att fortsätta stava kollegor 'kolleger', likt jag stavar lillasystrar 'lillesystrar' mot kanske bättre vetande. Bara för att det är lite roligare helt enkelt. Här kan jag känna att jag följer en viktig tradition i familjen med en mamma som säger 'yogert' och en pappa som säger 'ankedoter'.
Jag märker även att jag använder ordet 'vackert' mer och mer. Det är både högironiskt och ärligt och hisnande att bära upp eftersom jag även vet hur det kan låta, på det stora hela ett passande uttryck för hur jag tycker om att uppleva världen. Kanske började det med Joey Diaz kraftfulla uttryck han brukar säga i sina morgon-podcaster, i stil med "GET UP COCKSUCKERS, IT'S A BEAUTIFUL DAY TO BE ALIVE" innan han börjar påminna om att vi måste ta dagen i våra händer och inte låta oss tryckas ned av omgivningen, och berätta inspirerande historier från sitt egna brokiga liv och värderingar han har kommit fram till. Och just den där kontrasten i ett till synes buffligt och fult sätt och att ta sig äganderätt över ordet 'vackert', det är vackert i sig tycker jag. Här tvingar han förresten sin kompis Lee att äta nåt slags droginnehållande gummibjörnar på sitt roliga arga sätt:

HAHA! Var korrekt och hata Joey, eller ha fel och älska honom. Vad är rätt? Bara den frågställningen i sig är bland det vackraste som finns, kan jag tycka.

Så mycket att säga, så svårt att uttrycka det

Video #9

HAHA, är det så här jag ser ut när jag pratar om mina viktiga ämnen och tv-serier och låtar? Oh well.

Världen stannade upp

För någon vecka sen jobbade jag i Kulturhuset när Helena Bergström plötsligt kom uppför rulltrappan och fick syn på mig, pekade på mig och sa "DU!" med ett angeläget tonfall, och jag stelnade till och stod bara förstummat och undrade vad hon skulle säga, men så hann hon få syn på det hon sökte och skyndade vidare ditåt istället. Jag stod bara paralyserat kvar och följde henne med blicken tills hon var borta, och sen började världen röra sig igen.

I've got an awesome cold, I can't stand up

Jaha, jag är ledig i tre dagar så det fick bli en kraftig förkylning att ägna dem åt. Först halsbränna igår och en obehagligt mörk sträv röst tills den gav med sig och plötsligt blev en skärande flickröst som skrämmer folk istället, sen varierande kast däremellan. Men förutom rösten kan det ändå vara härligt att vara förkyld ibland, man hamnar i en sån påtagligt isolerad tillvaro som kan vara skön att tänka utifrån då och då.
Jag vaknade idag med mörbultad känsel i kroppen och dov huvudvärk på ett märkligt skönt sätt, förkylningen hade slagit på riktigt medan jag sov. Jag kände av den ömmande tyngden i kroppen och det var som att armarna och benen var en abstrakt del av sängen och det skulle bli ett märkligt projekt att ens resa mig upp. När jag väl satte fötterna på golvet och började stappla omkring i lägenheten var kroppen forsatt tung att manövrera samtidigt som jag både var klartänkt och uppmärksam och mådde bra innanför de köttsliga symtomen. Jag satte för andra gången på två dagar igång Tom Waits-introduktionen jag fick av Alicia, den var bra bakgrund till kaffet och diskandet och småplockandet. Sen hörde jag i telefon från min älskade mamma som jag inte har sett på ett tag och en som ringde från jobbet, roliga samtal båda två, och jag hann även med de tre sista avsnitten av The Wire säsong 4 innan jag hamnade vid köksbordet resten av kvällen och har avverkat senaste tidens ansamling av DN och Mitt i som hade upptagit en stolplats i köket. Det är viktigt att hålla sig informerad, så det blev några timmars bläddrande i femtiotalet tidningar och jag kan även ha skrattat alldeles för ivrigt åt de ditritade glasögonen och mustascherna och pratbubblorna det fick bli ibland på bilderna.
I alla fall, ovanligt bra förkylning. Den här avdomnade konstiga känslan betalas det dagligen pengar för ute på svarta marknaden, men jag bara vaknade med den och fick en skönt hängig dag. Tack och godnatt.