Det var i augusti och luften var fortfarande behagligt varm på kvällen. För att ta tillvara på solnedgången hade jag omsorgsfullt gjort i ordning en smörgås och kommit till ro ute på verandan. Det var sensommar och jag visste att det inte skulle bli många fler kvällar som den här.
Så där satte jag mig med smörgåsen och ett glas vatten och blickade betänksamt ut över gården. Härligt. Men plötsligt tog det stopp, för just som jag skulle ta min första tugga så kom en fluga och satte sig på den, rakt i marmeladen. Jag skrek. Sen kom nästa och landade på samma hand som höll mackan, och en tredje och fjärde började surra omkring mitt huvud. De hade hittat mig! Jag skrek igen, och i panik kastade jag smörgåsen över räcket och sprattlade vilt med handen för att skaka av mig den första och andra flugan. I tumultet vältes mitt dricksglas. Det blev en kaotisk kamp, jag fäktade med armarna och sparkade med benen men inget hjälpte. Flugorna gav sig inte, och de var fler än mig så det var lönlöst. Jag insåg snabbt underläget och bestämde mig för att fly.
In i hallen igen. Jag låste dörren och sjönk ned för att hämta andan. Tryckte örat mot dörren, tyckte mig fortfarande höra surret där utanför. Jag var så rädd. Alltid samma sak! Attackerad, förödmjukad och besegrad. Inte första gången, och förmodligen inte den sista på långa vägar.
1 kommentar:
Först nu såg jag att du kommenterat min blogg för ett antal månader sedan. Jag är tydligen lite efter haha. Nu ska jag snoka i din. :p
Skicka en kommentar