Äntligen semester, så vad gör man? Hmm. Jag vet inte, men idag bestämde jag mig för att gå till stranden i alla fall, det var ju så länge sen.
Jag rotade ivrigt runt i kappsäcken i klädkammaren efter mina gamla badpaltor, hittade dem till slut och trädde på dem med omsorg och välbehag, sen vankade jag med lätta steg ut till spegeln i vardagsrummet. Kände mig som en prinsessa, snurrade runt ett varv och svängde med armarna över huvudet i en graciös piruett, sen stannade jag upp och granskade noggrannt hyddan efter komplex.
Visst, jag har ju en viss sex appeal att falla tillbaks på, jag är ju varken fasansfullt ful eller särskilt deformerad, åtminstone inte till det yttre, men söker man så hittar man. I det här fallet var jag blek, verkligen blek. Va fan, jag var blekare än väntat! Det fanns inte en antydan till solbränna på mig i år, och det är början på augusti. Inte så kul. Men i vissa kulturer räknas det väl som sexigt, intalade jag mig själv och nickade godkännande till reflektionen. Den nickade såklart tillbaks, jag blev glad, sen knöt jag en dubbelknut på skorna och fick med mig två smörgåsar i ett knyte på vägen ut.
Stranden ligger en 35 minuters promenad bort om man går längs bilvägen. Nu är ju jag ganska rädd för bilar, så jag vadade nere i diket istället. Blött och eländigt, och det tog någon timme längre, men värt besväret för att slippa oroa mig för den galna chauffören jag har drömt om så mycket på sista tiden.
Krokodilbadet heter stället. Det är en strand med ett berg bredvid som ser ut lite som en krokodil (men mest som en flodhäst), där de till och med har målat dit ögon och mun. Häftigt på ett sätt, töntigt på ett annat, men struntsamma. Säga vad man vill, det är en trevlig badplats.
Jag kom fram, såg mig omkring.
Det var här jag blev lite förargad. Folk låtsades vara upptagna, som om de hade annat för sig och inte såg mig. Här kom jag och gjorde mig till, i min finaste badmundering och med storslagna planer, och så möttes jag av en skara ointresserade freaks. En töntfamilj grillade lyckligt kyckling en bit bort. Några av de andra byggde sandslott, lekte pirater uppe på krokodilberget eller badade i vattnet, och en sliskig typ hällde upp lemonad i en kopp för att sedan läppja osmakligt på den med blicken ut över sjön som en riktig livsnjutare. Det var ganska varmt, solen stekte, och resten låg antingen utslagna runtom på stranden eller så babblade de bara sinsemellan. Många människor, mycket liv, men ingen såg mig, ingen hälsade, ingen kom fram.
Jag kastade ned knytet i sanden, slog läger och ryckte av mig mina dyblöta skor och strumpor. Jag ropade att "JAG SKA BADA NU," men ingen lyssnade. För i helvete. ”För i helvete!” utbrast jag, och fick några stirrande blickar som respons. Jag stirrade tillbaks så att de vände sina huvuden, sen morrade jag argt till ett barn så att det började gråta, föräldern hajade till, och så galopperade jag exalterat ned till vattnet och plumsade i mitt när en kraftig våg kom.
Det var inte så roligt att bada, så jag gick snart upp.
När jag kom upp på stranden var det fortfarande orimligt mycket oväsen från krokodilberget intill. Det visade sig vara ungdomar som lekte pirater där uppe, som gemensamt bara fjantade omkring. Så jag klättrade upp där och förkunnade för dem att badplatsen faktiskt inte var någon lekstuga, att det var väldigt störande för oss andra som blev störda och inte kunde sova en blund, så de kanske skulle ta och dämpa sig lite. Alla stannade upp. Någon påstod att jag såg ut som Quasimodo. ”HUH?” svarade jag och kollade argt rakt på en skelögd person i deras gäng. Ledaren klev fram och sa det igen, och påpekade att jag hade en puckelrygg bland annat. Som Quasimodo. ”VAR INTE STÖDDIG” utbrast jag och började attackera dem med fäktande armar, det blev en galen rabiat fight som jag borde ha vunnit, men jag blev behandlad som en badboll och de slängde ned mig till vattnet från krokodilens nos, så det var inte mycket att göra. Så jag simmade i land och bestämde mig för att låta barnen vara barn, de fick väl spela sina töntiga piratpjäser om de ville, men att de gjorde bäst i att hålla sig borta från mig ett tag framöver!
Inte långt därefter inträffade nästa tragedi då jag fick syn på ett litet barn som stod och åt på en glass. Jag vet inte vad det var med mig och kidsen idag, men det gjorde mig väldigt olycklig, påminde om svunna tider, så jag sprang förkrossat fram och slog glassen ur hennes hand. Den föll till sanden och vi började gråta båda två. Hemskt. Dessutom var det samma unge som jag skrämde förut, så nu kom den där föräldern och började skälla, stirra argt, och häckla mig. Såg hon inte att jag redan var ledsen? Och hennes egna barn? Men hon bara fortsatte, så till slut blev jag defensiv och slängde bara ur mig att ”UNGEN MÅSTE JU LÄRA SIG!” Mamman ifrågasatte genomskådande med ett ”lära sig vadå?” till vilket jag inte hade något svar och bara stormade därifrån, upprört gråtandes med händerna för ansiktet.
Det här var inte vad jag hade tänkt mig! Dagen var i det närmaste förstörd. Jag hade tänkt ha roligt, vara artig och belevad, och tjejerna skulle kanske säga att de var kära i mig uppe på krokodilberget, och så skulle jag svara att jag var kär i dem också och så skulle vi alla gå ned till stranden och ha en picnic (till exempel), osv. MEN, så hade de där piraterna uppe på berget kommit i min väg och förstört allting. Jag kunde inte ”acksheptera” detta!
Stranden var tråkig. Jag kände mig som en bitter arg typ som bara irrade omkring utan ett syfte. Jag
--
uppdaterar med slutet imorgon när jag vaknar
2 kommentarer:
eftersom jag för tillfället inte orkar visa att jag lever i min blogg tänker jag svara här istället, och vet du vad? jag tror också att det är mest tjejer.
jag tror det är övervägande kvinns som skriver och läser bloggar, och alla de onödiga, löjliga, hjärndöda, ointelligenta kommentarerna likaså. det jag irriterar mig mest på med de små menlösa meningarna de lyckas kämpa fram med pekfingervals på gammalt sunkigt tangentbord, eventuellt mammapappas nya fina tangentbord som man inte får dricka jordgubbssaft i närheten av, är att det inte finns någon substans i det de skriver.
de går på mig som person, för att de tror att de vet vem jag är (och ja, jag gör själv samma sak ibland) och sen kräker de ur sig saker som de hoppas att jag ska ta vid mig och som inte alls har med det jag skriver att göra. "du har jävligt stort huvud" liksom. var fan får de det ifrån? och även om det var så att jag Har stort huvud, vad är poängen i att påminna mig om det?
men. det jag slutligen ville komma fram till är att det är så enkelt att vara onödigt elak. jag skulle kunna sitta och slänga ur mig korkade kommentarer på de flesta bloggar som existerar, men till skillnad från dessa puckon skulle jag göra det med mitt namn som bas. här är jag, jag tycker du suger, punkt. sen hade jag inte orkat mer. varför skulle jag vilja spendera hela livet med att hänga efter engla varje dag? jag kan göra det en gång om året istället, och nästan det är för mycket.
folk är jävligt uttråkade. de lever i ett samhälle där man inte ska yttra sina åsikter hur som helst, man ska hålla sina känslor inne och göra sitt jobb oavsett vad. när man sen kommer hem från jobbet bär man på så mycket skit att det faktiskt lättar att slänga ur sig idiotord hos någon annan. då kan de åtminstone få tro att de är bättre. och jag kan sitta här på mina höga hästar och skratta åt dem.
nu är mitt svar hundra gånger längre än ditt. det är bra. och snart blir du skåning. det är ännu bättre. du kommer kicka skiten ur den stackars 97%tjejer-klassen som du dessutom kommer knulla skiten ur. det är sånt man gör på folkhögskolor. istället för att kommentera bajs i bloggar.
jag förstår precis vad du menar på varje punkt, och det finns mycket att säga och lägga till.
men det är bara att vara glad att du är den du är. de som är jantelagskadade nog att inte uppskatta det är som du säger egentligen inte heller förtjänta att få ta del av det, men vad gör man? du nämnde en mästerplan, och jag hoppas att den funkar, men framförallt att den inte går ut över ditt skrivande.
tredje dagen i skåne! jag trivs bra, och ja, klassen är ungefär som du sa. positivt för mig. det har varit många skrivövningar och sånt, och det händer mycket roligt.
Skicka en kommentar