nu är jag i skåne

Det känns bra.
Svalöv är ju en väldigt liten ort, en lantlig småstad med skolan och sen alla åkrar runtomkring. Men tro det eller ej, men det är mycket roligare än det låter, med alla genier från olika slags linjer (skriv/film/musik/teater bl.a) som har samlats på en plats.
Jag fick ett bra rum nära skolan. Det enda som saknas är internet, men det kommer snart. Jag delar lägenhet med två filmare, tyvärr ett huvud längre än mig båda två så jag får lite komplex. Men de är bra. Grannarna är också bra. Jag har ett litet barn ute på gården som är som en personlig guide ibland, som jag kan fråga om allting ungefär som i ett TV-spel.
Och så älskar jag att ha hamnat bland allt det skånska pladdret. Igår var det en mamma på Ica som sa ”ypp å gåu påu dina bein!” till sitt barn när det kröp omkring. Jag lyste upp, och en tjej bredvid jobbade tydligen i affären, så jag frågade om de hade quorn i Skåne. Då sa hon att ”jau, de hau vie! köulla dägh bochta!” och pekade vänligt på en frysdisk. Då tackade jag artigt och kämpade emot impulsen att säga att jag var kär i henne. För, det var ju inte henne jag var kär i, det var bara dialekten.
I alla fall, jag har landat!