Lite hemskare minne, från när jag var 7-8 och gick på fritids:
Det var mellanmål och vi satt samlade allihopa och åt äppelpaj, dessvärre i svåra förkylningstider så jag kände knappt smaken. Jag minns att jag snörvlade. Det var inte en särskilt kul situation, men tydligen lyckades jag finna någon humor i något för plötsligt skrattade jag bara till helt plötsligt. Näsan var inte beredd och kunde inte hålla tillbaks, så en massiv slemmig snorbubbla kom ned ända över hakan på mig! Det kan även ha kommit lite på äppelpajen. Det blev i alla fall en chockartad tystnad och alla såg på mig, tjejen jag var kär i också. Det är ett sånt overkligt minne men jag minns så väl hur allt kring bordet stannade upp och tystnade till. Var de äcklade eller imponerade? Det var inte direkt att jag stannade och spekulerade, jag reste mig bara och skyndande chockat till badrummet och stängde in mig i ett bås, därinne satt jag ett tag och begrundade hur min värld gick under. De andra hade börjat skratta där ute igen. Barn kan vara så grymma ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar