snyggt, stefan-kun!

Jag kommer ihåg när jag var liten, vilken klantig grej. Jag var 7-9 år och skulle tjuvknacka på Johans dörr för att sen springa och gömma mig bakom elskåpet några meter bort. Men när jag knackade och satte fart därifrån så måste Johans mamma Leena ha stått precis innanför dörren, för jag hann bara iväg några steg innan den öppnades, så mitt i språnget vände jag bara på huvudet och frågade stressat men oskyldigt ”Hej, är Johan hemma?!!!” som ingenting och gick tillbaka till den öppna dörren för att ställa mig och vänta. Hahaha, vad hon måste ha genomskådat mig.