brevet är skickat

Jag vet inte hur många förvandlingar den har gått igenom, hur många omskrivningar jag har gjort i jakten på den eller hur många timmar eller rent av dygn jag har lagt på att försöka fånga den. Allt med de senaste dagarnas formulerande har varit en upplevelse och jag undrar vad det var som drev mig till att jaga den så ihärdigt, det var ju ändå redan över, men nu blev det äntligen skrivet exakt som det behövde bli sagt, i sin renaste form, och jag skickade henne just sanningen som ett brev på posten. Sen sjönk jag utmattat bak i fåtöljen med blicken upp i taket, och overkliga rysningar och darrningar tog över hela mig som om ett gift just gick ut ur kroppen. Detta hände faktiskt just, för tio minuter sen.

"And it's the realest thing I've experienced."

cecilia har namnsdag

Jag gick in i fikarummet idag och så satt Minna och Cissi där. De nämnde en namnsdag och jag frågade vad de snackade om. De sa att Cissi hade namnsdag. Jag svarade att jag har varit kär i en Cecilia en gång och att det då hade varit det finaste namnet jag visste. Cissi sken upp. Då sa jag som det var, att nu i efterhand är det ett ganska fult namn när jag har tänkt efter.

flashback: "MAAAMMMMAAAAA!!"

Jag var 9 och min lillesyster Sandra var 7. Mamma åkte iväg och handlade och vi var ensamma hemma, och det här är så sjukt men av någon anledning fick vi för oss att börja gråta och skrika hysteriskt i hallen. Jag vet verkligen inte var det kom ifrån, först hade nån av oss börjat med ett skämtsamt "Mamma?" när hon hade sagt att hon snart skulle komma tillbaka och stängt dörren efter sig. Sen sa den andra av oss "... Mamma?!..." och vi skrattade till varann. Sen var det plötsligt igång, vi bara stod och skrek och skrattade, "MAAAAAMMMMMAAAAAAAA!!" och det var så intensivt, vi blev säkert röda i ansiktet och torra i halsen, började hosta och få ont i huvudet så mycket som vi tog i, vi försökte båda överrösta varandra. Jag har bara svaga minnesbilder av händelsen och vet inte hur länge det pågick, men jag minns i alla fall att det tvärt slutade med en grannes förskräckta knackningar på dörren. Vi blev tysta och tittade på varann, gick försiktigt och öppnade. Hon frågade hur det var fatt och vi förklarade chockat och oskyldigt. När hon hade gått började vi skratta i hallen, minst lika hejdlöst som vi just hade stått och gråtit och skrikit. Sen kom mamma hem och blev arg såklart när grannen hade berättat.

fortfarande ingen balans

För några dagar sen vaknade jag tidigt av att telefonen ringde i ett annat rum. Jag masade mig upp ur sängen, trött och eländigt, och svarade. Kommer inte ihåg vem som ringde eller vad som sades, men jag la snart på luren och snubblade yrvaket tillbaks till min säng.

Jag la mig sen bekvämt till rätta med handen under kudden. Sekunden senare kände jag ett välbekant obehag i näsan, något rinnande, så jag öppnade ögonen och mycket riktigt var det rött! Näsblod såklart, det började droppa samtidigt som jag insåg vad det var. Jag vet inte hur jag kunde reagera så snabbt, men innan jag ens hunnit tänka tanken hade min hand flyttat sig en decimeter och fångat upp blodet med ett ryck -- jag vill till och med minnas en skarp svischande ljudeffekt. Kudden var räddad och morgonen likaså. Jag stirrade på handen och tog in vad jag just hade gjort. Jäääävla mäktigt! Och sen fick jag springa till badrummet och vänta tills näsblodet hade slutat, men det kändes bara som en parantes.

Inte mycket senare låg jag i fåtöljen framför datorn och stretchade. Försökte tyda ett mail från tjejen jag är kär i.... något kryptiskt om att "Det är slut." Samtidigt fortsatte jag vigt att tänja på benen, och det värkte mer och mer i ljumskarna så jag fick gå och hämta lite tigerbalsam och smörja in dem. Fortsatte fundera över mailet medan jag stretchade och åt kakor. Men efter ett tag kände jag hur det började bränna och svida på penningpungen så att säga! Gaah! Nej! Tigerbalsamet hade letat sig ned dit alltså. iiiiihh!! Jag bestämde mig för att duscha av skiten i kallt vatten, för att bli av med det, men den metoden gjorde det bara värre. Vattnet gjorde tydligen att smärtan bara tiodubblades! Det brände olidligt innanför huden, och jag skrek. Men snart avtog det, och efter någon havltimmes kamp var det äntligen borta. Sen minns jag inte mycket mer från dagen, förutom svaret jag skrev men inte skickade.

När klockan var 21:47 på kvällen ringde det igen. Frans var fly förbannad för att jag hade "dizzat" hans hip hop party. Vad töntigt. Jag var trött. Jag sa att jag hade haft annat att göra. Han frågade vad jag hade gjort. "Inget" sa jag. "NäHÄ?" sa han. "Jovisst" sa jag och la på telefonen innan han kunde svara med sitt förutsägbara "Du respekterar inte mig!" som vanligt. Sen låste jag dörren och fönstrena innan jag konfunderat kröp till sängs, omstoppad av en rödhårig kassörska om jag minns helt fel. Och hon sa att hon älskade mig. Jo, Frans. Jag respekterar dig. På samma sätt som jag respekterar vissa tjejer och utomjordingar.

jordskred i haninge

Igår kväll, den 12e november, utsattes Haninge centrum för ett smärre jordskred. Det kom lika plötsligt som det var oväntat, och inom loppet av fyra minuter låg huvudbyggnaden raserad i en spricka i jorden. Många affärer har förstörts, därmed djuraffären där akvarierna har krossats och alla fiskarna har dött. Övrig media har valt att ignorera händelsen, då den egentligen inte inträffade, men här följer oavsett några sensationella intryck från inblandade.

Vanliga människan Tönte Danielsson berättar:
- Då jag stod och drog på mig mina tumvantar utanför McDonald’s såg jag plötsligt att marken började spricka sönder under mig och sakta men säkert föll byggnaden ned i den. Som tur var är jag begåvad med en bra studs i benen, så jag hann undan tumultet. Men min kompis dog.

Räddningschef Jaroslav Hooker var inte glad:
- Ja, det här var ju inte så bra. Än så länge har vi hittat 21 döda och 4 skadade, och fler lär det ju bli.... tyvärr.

Läkare Kurt Maximus verkade inte gladare.
- De flesta av de skadade kommer nog också att dö, men vi kämpar på för fullt.

- Skandal! Skandal! utbrast borgmästare Bernard Bister från sitt hem i Peking.

För att bidra till återuppbyggnaden av den magnifika facilitet, som för inte mer än en dag sen stilfullt reste sig över samhället Haninge, uppmanas nu världens befolkning till att försegla större summor pengar i vadderade kuvert och vänligen genast skicka dem direkt hem till skribenten av denna artikel. Adress och instruktioner kan givetvis ges vid godtrogen förfrågan.

Det spekuleras i att skredet kan ha varit anlagt.