måndag, november 20, 2006

fortfarande ingen balans

För några dagar sen vaknade jag tidigt av att telefonen ringde i ett annat rum. Jag masade mig upp ur sängen, trött och eländigt, och svarade. Kommer inte ihåg vem som ringde eller vad som sades, men jag la snart på luren och snubblade yrvaket tillbaks till min säng.

Jag la mig sen bekvämt till rätta med handen under kudden. Sekunden senare kände jag ett välbekant obehag i näsan, något rinnande, så jag öppnade ögonen och mycket riktigt var det rött! Näsblod såklart, det började droppa samtidigt som jag insåg vad det var. Jag vet inte hur jag kunde reagera så snabbt, men innan jag ens hunnit tänka tanken hade min hand flyttat sig en decimeter och fångat upp blodet med ett ryck -- jag vill till och med minnas en skarp svischande ljudeffekt. Kudden var räddad och morgonen likaså. Jag stirrade på handen och tog in vad jag just hade gjort. Jäääävla mäktigt! Och sen fick jag springa till badrummet och vänta tills näsblodet hade slutat, men det kändes bara som en parantes.

Inte mycket senare låg jag i fåtöljen framför datorn och stretchade. Försökte tyda ett mail från tjejen jag är kär i.... något kryptiskt om att "Det är slut." Samtidigt fortsatte jag vigt att tänja på benen, och det värkte mer och mer i ljumskarna så jag fick gå och hämta lite tigerbalsam och smörja in dem. Fortsatte fundera över mailet medan jag stretchade och åt kakor. Men efter ett tag kände jag hur det började bränna och svida på penningpungen så att säga! Gaah! Nej! Tigerbalsamet hade letat sig ned dit alltså. iiiiihh!! Jag bestämde mig för att duscha av skiten i kallt vatten, för att bli av med det, men den metoden gjorde det bara värre. Vattnet gjorde tydligen att smärtan bara tiodubblades! Det brände olidligt innanför huden, och jag skrek. Men snart avtog det, och efter någon havltimmes kamp var det äntligen borta. Sen minns jag inte mycket mer från dagen, förutom svaret jag skrev men inte skickade.

När klockan var 21:47 på kvällen ringde det igen. Frans var fly förbannad för att jag hade "dizzat" hans hip hop party. Vad töntigt. Jag var trött. Jag sa att jag hade haft annat att göra. Han frågade vad jag hade gjort. "Inget" sa jag. "NäHÄ?" sa han. "Jovisst" sa jag och la på telefonen innan han kunde svara med sitt förutsägbara "Du respekterar inte mig!" som vanligt. Sen låste jag dörren och fönstrena innan jag konfunderat kröp till sängs, omstoppad av en rödhårig kassörska om jag minns helt fel. Och hon sa att hon älskade mig. Jo, Frans. Jag respekterar dig. På samma sätt som jag respekterar vissa tjejer och utomjordingar.