mästerplan på 7 dagar

Sen några timmar tillbaks är jag på semester.

Behöver den här veckan för att stanna upp och andas lite, tänka över mina nästa drag. Jag insåg nyligen att jag inte ens vet vad jag vill; med det här året, de kommande månaderna, sommaren, om jag ens vill vara kvar på mitt nuvarande jobb eller göra nåt annat, vilka tjejer jag är mest intresserad av och hur jag ska göra med skaran som jag inte är lika förtjust i. Hur ska jag göra för att bli rik och lycklig så fort som möjligt? Jag behöver en ny mästerplan.

Jag ska inse vad jag verkligen vill, vilka ambitioner jag vill prioritera den närmaste tiden, sen återgå till vardagen med en skön nystart.

hjälpte gärna till

Idag var jag betrodd att röra mig ute på butiksgolvet för ovanlighetens skull! Då kom en snygg mamma med sitt barn och ville köpa en sparkcykel. Hon talade i telefon så jag pekade dem bara i rätt riktning, men när de gick alldeles för långt och förbi jagade jag ifatt och visade dem personligen till sparkcyklarna. Barnet sken upp, och mamman tackade så mycket, det kändes bra. Jag vände mig om och började gå mot lagret, men så hörde jag även ett "puss och kram!" från mamman bakom mig. Mm? Jag vände mig generat om för att besvara tillropet, men så visade det sig såklart att hon bara hade sagt det till telefonen. Hon såg att jag vände mig om och skrattade hjärtligt åt missförståndet. haha. Jag skrattade också lite. Men när hon hade gått började jag gråta.

en fälla om ni vill läsa högt

"Jack har intern-nät."

Hur man än uttalar det låter det som att man säger "jag har internet," men med en löjlig brytning av något slag. Det är lite roligt. Inget mer med det.

glada dagar i kassan

Idag var jag på ganska bra humör.

Jag skrattade mycket, oftast utan anledning tyvärr så ingen fattade varför. Men jag körde på, showade vilt, rörde mig som en robot i slow motion och gjorde ljudeffekter när jag vände på huvudet för att hälsa på nästa kund. Dans och komik, med steppande fötter och glada tillrop. Fenomenalt! Jag var grym.

Kunderna däremot, de var wörtless nästan hela bunten.

Först blev de förnärmade av mitt klagande på att de hade glömt sina bonuskort. Sen grymtades det att jag dansade dåligt. "VA?!" En tant som hade glömt pengarna förargades över mitt skratt. En grov illaluktande byggjobbartyp med oljigt hår och smutsiga kläder gjorde sig lustig åt en lapp där det stod ’kassörskan drar kortet.’ Och varje gång jag bad om att få behålla växeln fick jag en fnysning i ansiktet.

Trots detta höll jag humöret uppe. Dansade och spexade, förvisso utan gensvar men alltjämt duktigt och väldigt majestätiskt. Ibland förvandlas jag verkligen till en riktig entertainer! Någon räckte mig sitt Visakort, jag drog det ivrigt genom kortterminalen med ett häftigt ryck. DÅ GICK DET AV! ”Hmm.” Men jag sa bara som det var, att han får gå till banken och skaffa ett nytt.

Någon annan var osäker på sin kod. Jag varnade att om han slår fel 3 gånger i rad måste jag klippa kortet. Inget konstigt med det - standard procedure - eller hur? Inget att bli arg för. Visserligen hann han bara knappa fel 2 gånger innan jag gjorde det... för långsam för sitt eget bästa, stackarn. Men så började han tjafsa och ha sig, jag himlade bara med ögonen och schasade iväg honom. Jävla människa.

JAG VÄGRADE LÅTA MIG DRAS NED. Jag hade ju bestämt mig för att vara glad idag. Jag ville tolerera människor, hur töntiga de än var.

Då kom en sån där obehaglig typ. Han åt på ett äpple. Jag såg honom redan 3 kunder innan det var hans tur, och då satte han det i halsen och hostade upp äppelbiten på bandet. Fy, vad äckligt! Jag stirrade på äppelbiten, sen på gubben, sen på äppelbiten igen, och sen tillbaks upp på gubben. Han såg rädd ut. Jag plockade upp äppelbiten och slängde den över axeln. Någon skrek där bakom. Det var inte lätt, men jag samlade mig och valde att låta gå för den här gången. Tog ansträngt vänligt betalt för diskmedlet han köpte, sen ryckte jag krampaktigt tag i hans ärm, stirrade honom i pannan några sekunder och försäkrade sammanbitet att jag förlät honom. Han slet sig loss och gick.

Tiden går ju fort när man är glad, så dagen var snart över. Tack och lov. Avslutade med att lämna in kassan i kassarummet som vanligt, och sen hämta min slitna QB jacka för att gå. På vägen hem började jag gråta. Ännu en dag avverkad, ännu en dags energi och god vilja förbrukad. Hem och gör vad som orkas göra av återstoden, eller sov.

Här sitter jag nu och vet att imorgon blir det samma gamla igen.

Älskar att jobba helg.

förföljd av flugor

Det var i augusti och luften var fortfarande behagligt varm på kvällen. För att ta tillvara på solnedgången hade jag omsorgsfullt gjort i ordning en smörgås och kommit till ro ute på verandan. Det var sensommar och jag visste att det inte skulle bli många fler kvällar som den här.

Så där satte jag mig med smörgåsen och ett glas vatten och blickade betänksamt ut över gården. Härligt. Men plötsligt tog det stopp, för just som jag skulle ta min första tugga så kom en fluga och satte sig på den, rakt i marmeladen. Jag skrek. Sen kom nästa och landade på samma hand som höll mackan, och en tredje och fjärde började surra omkring mitt huvud. De hade hittat mig! Jag skrek igen, och i panik kastade jag smörgåsen över räcket och sprattlade vilt med handen för att skaka av mig den första och andra flugan. I tumultet vältes mitt dricksglas. Det blev en kaotisk kamp, jag fäktade med armarna och sparkade med benen men inget hjälpte. Flugorna gav sig inte, och de var fler än mig så det var lönlöst. Jag insåg snabbt underläget och bestämde mig för att fly.

In i hallen igen. Jag låste dörren och sjönk ned för att hämta andan. Tryckte örat mot dörren, tyckte mig fortfarande höra surret där utanför. Jag var så rädd. Alltid samma sak! Attackerad, förödmjukad och besegrad. Inte första gången, och förmodligen inte den sista på långa vägar.