fönstret och vattenglaset

ok, låt oss klara upp det här en gång för alla.

Jag satt hos Daniel en vinterkväll, ca 2003. Han hade två datorer bredvid varandra i sitt rum och vi spelade arc över internet. Det var varmt, men lugnt och bra. Jag dog tillfälligt i spelet och Daniel passade på att fråga om jag kunde öppna fönstret. Jag skulle tillbaks in i matchen inom 7 sekunder men ställde mig snabbt upp och öppnade det, fick sträcka mig över en stor planta som stod ivägen så jag såg knappt vad jag gjorde. MEN, tydligen hade Alexi varit där kvällen innan och ställt sitt glas med vatten på fönsterbrädan! Det välte och spilldes ut över tangentbordet, och även ned där bakom vid hårddisken. Jag fick panik, visste bara att vatten och elektricitet är farligt tillsammans, så jag fruktade för både datorn och våra liv! Det var kaos och mina händer vevade omkring, jag hojtade förtvivlat, tog till handdukar för att få bort vattnet, väntade mig en explosion närsomhelst. Daniel satt lugnt kvar bredvid, han visste väl att det inte var nån fara eftersom det var "jordat" eller vad det var. Och så slänger han ur sig nåt så idiotiskt som "du kanske borde ha sett dig för." wtf. VARFÖR skulle jag ha sett mig för? Visst, i efterhand så "borde" jag ju såklart ha gjort det, tekniskt sett, för då hade jag ju sett vattenglaset och inte haft ned det. Men BORDE? VADÅ BORDE? Det fanns ingen som helst anledning för mig att se mig för i den situationen, han bad mig öppna fönstret och jag gjorde honom den tjänsten i all hast, trots monitorn och plantan och allt vad det var i vägen, och det borde förresten inte ha stått något glas där överhuvudtaget. Ingen varning fick jag heller, så det fanns ingen anledning alls för mig att anta att något kunde hända.... Vid det här laget var jag fortfarande uppe i varv och väldigt defensiv, så det blev en arg och galen diskussion där.

Men frågan kvarstår. Vem var skyldig? Jag, som hade ned glaset, Daniel som bad mig öppna fönstret, eller Alexi som ställde glaset där från första början. Notera att det omöjligt kunnat hända om alla inte gjort sitt. Och även att Daniel var den enda som var där genom hela förloppet; länken i kedjan alltså. Som jag ser det hade alla en viktig del i den, och det är inte rätt att jag får hela skulden bara för att jag råkade ha den sista. Fallet kommer väl upp någon gång varje år, och det blir alltid jag som hamnar med ryggen mot väggen och får låta de verbala armarna veva. Inte rätt. Det var ju omständigheterna, och vilka var det som ställde till dem nu igen? Just det. Så på ett sätt var jag till och med HELT oskyldig. *duckar*