Jag blev kallad genom högtalarsystemet på jobbet idag.
"Ett personalmeddelande: Kan Stefan komma till kontoret, tack? Stefan till kontoret."
"WHO SNITCHED!!" utbrast jag i förvirrat raseri, med stirrande ögon mot två praktikanter som plockade vid en hylla. "I know one of you rats did it," fortsatte jag argt på engelska, "you scumsuckers, cockaroaches, you little.... NOW DON'T YOU RUN AWAY FROM ME!!" och jag tror att självaste Pacino hade blivit imponerad av min vrede.
Väl vid kontoret visade det sig att de bara ville att jag skulle sitta i kassan ett tag. Visst. Jag har ju gjort det några gånger nu de senaste veckorna, tycker att det är ganska roligt faktiskt. Lite tjatigt ibland men småtrevligt och drägligt för det mesta. De flesta av kunderna håller sig på sin kant, ett fåtal får jag läxa upp med mummel och arga blickar. Det enda jag inte gillar är väl det där fåtalet och framförallt alla tekniska problem med kassamaskineriet. Kvittorullar som tar slut, kortterminaler som fryser sig, rullband som stannar så att jag hela tiden måste trycka på min pedal. Allt detta till otåliga blickar och harklingar från kön.
Ibland blir det stressigt. Då gäller det att inte låta sig påverkas, att behålla lugnet och sansen. Det gör inte jag. Jag skriker obehärskat på kunderna när de blir för många. ”Ni får ta en annan kassa! Jag ska stänga snart!” Sen går jag och tar ett glas vatten i fikarummet, bråkar kanske med någon kollega, gråter, kör ett snabbt ärende i badrummet. När man hämtat sig är det bara att återgå ut till sin kassa och kriga vidare igen. Vilket inte är så illa som det låter, det mesta går på automatik och man befinner sig ändå i ett drömlikt stadie för det mesta, tiden går rätt fort. Det brukar röra sig om en 4½ timme, om man har tur och inte får sitta en hel 9-timmars dag från öppning till stängning, sen loggar man ur sin kassa, samlar ihop alla kvitton och diverse dokument i sin kassalåda och lämnar in den i det hårdbevakade kassarummet. I bästa fall är differensen inte alltför stor, då kan det bli problem. Det ryktas tyst om en tortyrkammare i byggnaden, dit vill man ju inte.
Mycket pengar håller man i sin hand om dagarna. Många mynt och kort som man inte vet vart de har varit. Obehagligt. Om jag fortsätter tänka på det blir jag nog snart tvungen att ha silkesvantar på mig, som en kassörska på Ica Maxi hade förut.
2 kommentarer:
Jag känner med dig, killen. Har själv jobbat som kassabitch, i en Konsumbutik. Inget vidare jobb, och inte vidare bra betalt heller. Bara ett enformigt smutsigt slitande, dessutom med det medföljande tvånget att möta Människor, den mest ouppfostrade art att någonsin befolka jordens yta. Fast fruktdisken var nästan värre än kassan, om jag ska vara ärlig.
Väl beskrivet.
Enformighet. Där har du nyckelordet. Men jag vägrar vara det, jag försöker alternera mitt beteende och mina hälsningar så mycket som möjligt.... kanske inte värt det, varför ödsla energi på att variera sig för en skock främlingar som ändå inte kan uppskatta det på det stora hela.
Men, det är alltid lika irriterande att stå i en kö och höra kassörskan säga "trevlig kväll!" till alla framför en - samma tonläge och allt - man tar det bara för givet, så när man väl kommer fram och får höra det själv är det inte samma sak. Eller ännu värre, om hon skulle glömma att säga det till en sen, då tar man bara åt sig och känner sig ännu mera värdelös i värsta fall. lose-lose, eller hur? Hon satte ribban alldeles för högt, och på ett väldigt lamt sätt dessutom. Jag vägrar.
Och som du säger, människor är helt galna. Framförallt i lågprisaffärer, som Biltema, dit samlas den allra värsta sorten. Usla osmakliga arga typer med dåliga attityder och något att bevisa, tydligen. Jag har fått SÅ många obefogade utbrott mot mig, ofta på de mest patetiska grunder. Men som tur är hanterar jag dem väl. Det är en begåvning.
MEN, det finns ju såklart ett jang till jinget också. Många roliga och coola, trevliga återkommande ansikten och karaktärer. När man känner för det, och inte måste tvinga sig som du säger, kan det vara grymt kul också. Som en egen show. Man har roligt och så går tiden så mycket fortare. win-win.
Det jämnar ut sig.
--
Fruktdisken. Jag tänker flugor. Mm?
Skicka en kommentar