På tal om risifruttin i knäet, växelpengarna i papperskorgen, skosnöret jag dammsög upp för ett tag sen, och allt det där.
Värt att veta är att jag har haft en bra dag idag. Städat, diskat, vädrat, dammat av, sjungit och gjort fint, gått igenom garderober och skåp, monterat ned påskpysslingen, hjälpt en spindel på traven när den ville ned i toaletten, spolat, svarat på brev och mail, tagit mig tid att fylla i viktiga formulär, sorterat roliga anteckningar, äntligen ställt videoklockan till sommartid, fotbadat, duschat, sett hunter x hunter och the office, skrivit viktiga listor och gjort klart ett mixband med det bästa av ghostface.
Skön dag framåt med andra ord, och så hände det här:
Jag lagade mat. I väntan på att den skulle bli klar gjorde jag en kopp te. Grönt te med honung i, en favoritkombination. När spaghettin var klar la jag upp den på tallriken som blev varm snabbt, sen tog jag tekoppen i vänster hand och tallriken i höger. För att inte behöva gå två gånger satte jag ketchupflaskan mellan handlederna och bar försiktigt ut alltsammans på en gång till vardagsrummet. Väl där började det bli varmt och bängligt, och ketchupflaskan började glida, så jag skyndade mig till soffan för att släppa ned den. Men det hände så fort, jag fick aldrig tid att koordinera min manöver, så istället för ketchupen släppte jag dumt nog med vänster hand så att tekoppen med allt det goda varma teet föll till soffan. Hela dynan dränktes ned och det splashade på golvet. Väldoftande, visst, men inte precis vad jag hade tänkt mig. Och det hamnade just där jag hade tänkt sitta och äta dessutom, så allt var förstört. ”oh, for fuck’s sake.”
återigen.
7 kommentarer:
"hjälpt en spindel på traven när den ville ned i toaletten". min favorithobby...
haha, i know. du och dina fiender.
jag brukar faktiskt skona dem så ofta jag orkar, och åtminstone ställa ut dem på en papperstallrik utanför dörren eller nåt för att visa min goda vilja. men inte idag, tyvärr för denna.
jag vågar aldrig kasta dem i toan för då är jag rädd att de ska krypa upp igen, sura och hämndlystna. skulle aldrig kunna slappna av och lugnt gå igenom dagens tidning. precis samma problem har jag när jag dammsuger fjärilar och flugor, tänk om de går ihop och åker ut genom slangen tillsammans en natt.
f-fjärilar?! vaaa. till skillnad från flugor och spindlar är ju fjärilar söta och harmlösa, och väldigt bräckliga! damn, girl.
jag minns ju motvilligt sadistiska tendenser mot fjärilar från den ibland så obarmhärtiga fröken citronmuffin här också. haha. om hon vet vad jag menar... länge sen nu.
nej, vid fjärilar drar jag min gräns!
jag var ju faktiskt så trevlig som barn att jag brukade döda små djur väldigt långsamt och plågsamt. putsa bort pudret från vingarna på fjärilen så den inte kan flyga mer, och dra bort vingarna, dela en fluga på mitten och se den sprattla på köksbordet. det var trevligt. dock ett konstigt steg att därifrån bli vegetarian. hm.
men jag undrar ju vilken fjäril du menar? min första tanke var en ond liten dikt jag skrev till en man jag ville mörda. men det var ungefär hundra år sedan. hm igen.
grannarna lyssnar på edith piaf och jag är hungrig.
ja, det låter som den jag menade.
det var nykters första inlägg. något grafiskt om "att långsamt döda en fjäril," och jag kan mycket väl tänka mig en tydlig parallell till svaghjärtade pojkar också. du skrev mycket om sånt på den tiden. som sagt, många år sen, men jag minns den i alla fall som coolt chockerande, intressant och grymt bra.
det finns många såna där som jag har svaga (men starka) minnen av och gärna skulle läsa igen.
du mannen. du är galen. och oj vad du skulle kunna gotta dig i min gamla poesisamling. det är svart hat gentemot alla som bär kuk, på ett så diffust sätt att man faktiskt kan missta det för... olycklig kärlek.
konstigt nog har jag sparat alla mina dagboksinlägg som någonsin skrivits. för två år sen läste jag igenom allt jag hade skrivt sedan 99. det var some heavy stuff. tidsresa innanför ögonlocken. alla borde skriva dagbok. diffust eller ej.
Skicka en kommentar