Jag har som bekant slut på pengar, men lönen kommer ju om ett par dagar så det är okej. Men igår behövde jag ändå gå till affären och köpa bröd och mjölk så att jag kunde överleva. Jag samlade ihop alla mina mynt i en necessär, upp emot en 73-74 enkronor, sen tog jag mig till Ica och plockade ihop brödet och mjölken. Lite quornbitar också ifall jag ville göra kvällsmat. I kassan satt som vanligt den notoriskt otrevliga mustaschtanten, hon blev arg över mynten, stirrade och suckade och töntade sig, men jag krigade på och fortsatte stoppa i. Inget mer med det till en början, men så visade det sig att mynten inte räckte! Jag var 9:50 kort. Och då kände sig kassörskan ännu mer befogad, himlade väl med ögonen åt kön bakom mig, och nederlaget var nära. Men just då hände det. Jag hörde en dansk röst som sa "Stiifen! Heuo mie bihyvir dou?", och jag förstod inte ett ord, men jag vände mig om och som en uppenbarelse var det den danska gamla mattanten Maude från skolan. Min fantastiska favorit, hon hade kommit för att rädda mig! Maude stoppade i den avgörande tian i behållaren och log sitt vinnande leende över glasögonen. Problemet var ur världen. "50 öre tillbaks, och kvitto tack!" Haha. Kassörskan mumlade besegrat, besviken över att jag kom undan så lätt, och jag skrattade. Sen sa jag tack och hej då till Maude och svävade en meter över golvet ut i solskenet med kassen i handen.
Idag ordnade jag en skinande guldtia till henne och hade med den på lunchen. Hon blev glad. Det var fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar