zacke över gatan

När jag gick medieprogrammet i gymnasiet behövde vi åka iväg och göra reportage ibland, två och två. En gång matchades jag ihop med Zacke som var en kraftig typ som bara tyckte om dödsmetall och Djurgårdens IF. Han var ganska ruskig och hade säkert bitit huvudet av en fågel om han fick chansen, och låtit stycket krasa mellan tänderna med välbehag innan han svalde det med näbb och hull och hår. Så obehaglig var han. I alla fall så gick vi runt någonstans kring Mariatorget för att hitta en intervju. Trafiken var hysterisk, bilarna kunde dundra förbi fast man just skulle över gatan ibland, det var rent av farligt. Men det bekom aldrig Zacke. Varje gång vi kom till ett övergångsställe såg jag hur han aldrig stannade upp, han bara gick rätt ut över vägen så att bilar fick tvärnita och tuta framför honom medan han bara fortsatte gå nonchalant med händerna i fickorna. Förklaringen jag fick när jag hann ikapp var att han hade lagen på sin sida, bilarna ska stanna och om de ändå körde på honom skulle han få en massa pengar från försäkringar och skadestånd från idioterna som körde på honom. Dessutom var risken att man dör i en bilolycka inte särskilt stor, sa han, han visste vad han gjorde. Jag sa okej, och tänkte what the fuck!!! Det var i alla fall en av alla historier jag minns av den ruskiga typen som hette Zacke.