baksmälla i malmö

För några dagar sen hade Amanda i tvåan releasefest för sin nya bok, Hey Dolly. Det var roligt. Men sen missade jag tåget hem och fick irra tillbaks genom city istället. Då fortsatte kvällen inte lika roligt, för till exempel försvann min mp3-spelare någonstans på KB! Jag var mycket bedrövad när jag äntligen hade hittat hem till Linnea och Anna och somnade på en madrass i köket.

När jag vaknade var bedrövelserna kvar. Ont i huvudet och elände. Jag låg och jämrade mig ett tag men kom till slut upp och lämnade en lapp på diskbänken där jag tackade för kvällen men insisterade på att jag måste gå. Sen gick jag. Solen sken alldeles för starkt och jag kände mig inte alls upplagd för promenaden. Det borde bara ha tagit ca 45 minuter men blev säkert uppemot 2 timmar istället då jag stannade upp då och då och satte mig på trappsteg och bänkar och stannade till vid olika affärer. Det enda positiva var att jag hittade ett Rocky-spel till playstation 2 på vägen hem.

På tåget från stan ville jag egentligen bara lägga mig över sätena och somna, men satt självklart upprätt som man ska. Så kom ett barn och började jollra framför mig, lyfte upp en nallebjörn mot mig och skrattade. Bedårande på ett sätt, lite störande på ett annat. Jag rullade ihop en tidning och måttade ett slag så att det skulle lämna mig ifred, men så började det gråta och mamman kom och skällde istället. Ja, ja.
Jag kom hem och slog på spelet. GRYMMMT, och där började det kännas bättre. Boxning är bättre än vanliga fighting-spel har jag insett, det är mycket enklare och tydligare. Och Rocky-stämningen gjorde ju även sitt. Jag körde movie mode och tog mig igenom alla motståndare från filmerna, det kunde gå väldigt intensivt till mot vissa av dme. För intensivt till och med, ett problem är att jag hela tiden skav hårt på tummen medan jag spelade. Efter ett tag hade det uppstått en blåsa som efter ett tag hade blivit till ett sår. Fan. Så jag tänkte "Yo, Rocko! Should I stop the fight?" Och jag föreställde mig hur han ropade till mig, "DON'T STOP THE FIGHT!" och naturligtvis fortsatte jag. Och nu får det bli vårdcentralen imorgon tyvärr.

Men nu verkar i alla fall bakfyllan ha hunnit lämna kroppen. Det är bra.

ett fotbollsminne

Nu med fotbollen på tv-spel hela tiden har det börjat bubbla upp gamla minnen. Jag var nio år, ny i laget och det var match i en inomhushall. Jag kände mig överflödig och förvirrad i det nya laget, joggade mest omkring på planen och fick aldrig bollen. Och så hade vår målvakt just fångat den och skulle skjuta ut den när jag sprang förbi och så träffade bollen mig hårt i sidan, och studsade rakt in i vårt egna mål. Hemskt. Alla blev arga på mig och skrek, vi förlorade matchen och det blev officiellt min sista fotbollsmatch i ett lag någonsin. Sen började jag med hockey istället, vilken skulle få ett liknande öde.

handlade med mynt

Jag har som bekant slut på pengar, men lönen kommer ju om ett par dagar så det är okej. Men igår behövde jag ändå gå till affären och köpa bröd och mjölk så att jag kunde överleva. Jag samlade ihop alla mina mynt i en necessär, upp emot en 73-74 enkronor, sen tog jag mig till Ica och plockade ihop brödet och mjölken. Lite quornbitar också ifall jag ville göra kvällsmat. I kassan satt som vanligt den notoriskt otrevliga mustaschtanten, hon blev arg över mynten, stirrade och suckade och töntade sig, men jag krigade på och fortsatte stoppa i. Inget mer med det till en början, men så visade det sig att mynten inte räckte! Jag var 9:50 kort. Och då kände sig kassörskan ännu mer befogad, himlade väl med ögonen åt kön bakom mig, och nederlaget var nära. Men just då hände det. Jag hörde en dansk röst som sa "Stiifen! Heuo mie bihyvir dou?", och jag förstod inte ett ord, men jag vände mig om och som en uppenbarelse var det den danska gamla mattanten Maude från skolan. Min fantastiska favorit, hon hade kommit för att rädda mig! Maude stoppade i den avgörande tian i behållaren och log sitt vinnande leende över glasögonen. Problemet var ur världen. "50 öre tillbaks, och kvitto tack!" Haha. Kassörskan mumlade besegrat, besviken över att jag kom undan så lätt, och jag skrattade. Sen sa jag tack och hej då till Maude och svävade en meter över golvet ut i solskenet med kassen i handen.

Idag ordnade jag en skinande guldtia till henne och hade med den på lunchen. Hon blev glad. Det var fint.

pojken är tillbaks

Jag har just kommit hem från en resa. Jag har levt livet i Prag och det kostade mig nästan livet självt. Jag har brottats med demoner i en mörk bar. Dessutom var det inte en fyra dagars resa som jag hade trott. Den var sex dagar, fick jag reda på först när planet hade lyft. Vilket både var ett bra besked och ett dåligt besked. Pengarna tog slut efter fyra dagar och jag fick leva hårt de två sista, det blev mer öl än mat eftersom jag behövde vara ekonomisk. Och så skrev jag en loggbok i realtid och antecknade märkliga händelser under resan, som t.ex att jag besegrade en dödsparanoia.

fyra dagar i prag

Det är inte så ofta jag åker utomlands, men det ska bli roligt att åka till Tjeckien med klassen. Vi åker om ett par timmar.

gymdebutanten

Det kanske kommer som en nyhet att jag går till ett gym, men så är det. Jag gjorde det några gånger i höstas men det har blivit oftare på sistone. För det mesta håller jag till i det lilla rummet med medicinbollar och springband, jag föredrar det framför fängelsestämningen ute bland vikterna. Där finns det nästan alltid en eller ett par brölande arga giganter som stapplar omkring och jämför sig med varandra, det är väldigt störande tycker jag. Då är man hellre i den behagliga miljön bland tjejer och tanter och töntar som är mer trevliga och lugna. Jag springer länge på springbandet, springer av mig sexuell energi och kommer i form inför fotbollen. Jag känner redan av fantastiska resultat. "Best shape of my life, dunny", som jag sa till någon som gick förbi. Och om jag får överdriva så har jag blivit till ett livs levande klockspel, och alla tjejerna stirrar och stönar och vi är alla så lyckliga.

vårväder och roligt

Jag har provat på flera saker i 2008. Bland annat att lära mig jonglera, vilket inte gick, och att dansa i hotpants på gården, vilket jag inte fick. Men en av de bästa sakerna var att börja gå med gångstavar. Det känns bra. Snart ska det bli mycket träning och spring också, för i början av juni kommer den stora fotbollsturneringen som alla är så hispiga inför. Med mig i spetsen kommer min klass minst att ta sig till femteplats, tänker jag. MINST. Det är sex lag och vi ska fan inte komma sist i alla fall. Jag är väldigt glad att våren är här överhuvudtaget. Solen börjar värma upp, inspirationen är där och det händer att jag stannar upp och bara lägger märke till hur glad jag är. Jag tänker på hur roligt vi har det på skolan egentligen. Och som sagt, nu är man igång med gångstavspromenader. 2008 är ett nytt lovande år som redan har börjat bra. Det är bra.

spider rico is dead

Spindeln i badrummet är borta. Kvar är bara nätet i taket, och alla minnen. Jag minns hur det började, hur vi kom överens om att han skulle få leva där uppe i hörnet och hur han tycktes växa mer och mer för varje dag. Man var på sin vakt, men samtidigt verkade han så lugn där i sitt hörn. Sen kom jag tillbaka från påsklovet och la märke till att han var borta, och nu har det gått flera veckor. Vad hände? Tappade han greppet i ångorna och föll ned till badkaret och och spolades ned när någon duschade? Mördade någon honom i smyg medan jag var borta? Eller var han ens död? Kanske ville han bara att vi skulle tro det, och har egentligen gömt sig i förberedelse för en fruktansvärd attack? Kusligt. Om någon faktiskt dödade honom hänger det i alla fall i luften för det är en lite otäckare stämning på toaletten nu. Det är en fasa att det ska bita till i nacken varje gång man har stått inne i badrummet en längre stund. Winner even in death: Spider Rico (R.I.P.)

plan för cigaretten

Någon har tappat en cigarett på golvet i mitt rum. Jag hittade den under sängen idag, och sen dess har den legat i en låda i väntan på ett speciellt tillfälle. Töntigt och barnsligt, men samtidigt coolt och spännande.

där kommer lille erik

Jag minns en affisch från sjuksysters väntrum när jag gick i lågstadiet. Det var en anti-mobbing affisch, och på bilden gick en ledsen liten kille förbi några tuffa grabbar i en korridor. I grabbarnas pratbubblor stod det:

"Där kommer lille Erik."
"Vilken fjant."
"Han tror han är nåt."
"Kolla hans dojjor!"

Och så pekade den sista mot lille Eriks skor, och höll sin andra hand hysteriskt roat för pannan. Lille Erik såg som sagt ledsen ut. Det var en gripande bild.

Det fanns en Erik i min klass på den tiden, och ibland gick jag fram och mumlade de första replikerna till honom för att sen utbrista "kolla hans dojjor!" med rolig inlevelse. Men tyvärr var han ganska stark, och galen, så han brukade bli arg och sparka in mig i en dörr.

tiden är nyckfull

- du är sen!
- nej, du är tidig.
- okej.

true story.

jag heter stefan

En gång skulle vi fylla i ett formulär på gymnasiet, och istället för att skriva ut mitt namn skrev jag bara "jag heter stefan" på linjen och gick vidare till nästa fråga.

Det var kul.

ghostbusters t-shirt

En gammal man med en iögonfallande t-shirt gick förbi mig idag, jag tyckte mig skymta ett ghostbusters motiv på den. Det var i affären och jag hade annat i tankarna, jag reagerade knappt till en början men snart insåg jag att jag inte kunde sluta tänka på det. Va? Hade han verkligen en ghostbusters t-shirt? En sån skrumpen gammal man. Kunde det verkligen stämma? Ghostbusters måste väl ha varit långt efter hans tid så att säga, så det vore ju väldigt roligt i så fall. Jag vände mig om och började leta men så var han som försvunnen. Försvunnen! Jag irrade omkring bland alla hyllor, vagnar, stolpar och folk, jag trängde mig fram och letade uppjagat men gubben var helt försvunnen. Jag hittade honom inte. Så till slut gav jag upp, och just då kom han plötsligt runt hörnet med sin fru och det visade sig att det inte alls hade stått 'ghostbusters' på tröjan. Det var bara någon tråkig verkstadströja eller nåt. Irriterande.

en freak accident

När jag var 21 år och skulle se Kill Bill 2 på bio fick jag visa legitimation på att jag var över 15. Det var rakt igenom obefogat, en freak accident som de bad så mycket om ursäkt för och misstaget säger nog mer om dem än det säger om mig, för i helvete, men det hände faktiskt. Kort därefter lät jag lite skäggväxt börja växa ut på hakan, och sen dess har förhoppningsvis ingen tagit mig för yngre än 21. Nu tror man istället att jag har komplex.

krypet bogdan mutu

En av alla mina kamrater skulle köpa en keyboard för något år sen, och så hittade han en billig på ebay från någon i Rumänien. Men det verkade suspekt från början. Bogdan Mutu som säljaren hette betedde sig konstigt, svarade undvikande på frågor och ville till exempel bara ha betalt i förväg genom western union. Så till slut skrev vi ett komiskt frågvist mail för att en gång för alla konfrontera honom, men vi fick aldrig något svar från krypet Bogdan Mutu. Det blev naturligtvis ingen affär. Och nu dök namnet just upp i huvudet från ingenstans, så jag sökte, och tror någon att jag blev förvånad av att en lista på internetbedragare kom upp bland träffarna? Nej, inte förvånad alls. HAHA... Bogdan Mutu, you motherfucker.

förslag till pratbubblor

"Jag ska döda dig" är underanvänt i pratbubblor.

Varje gång jag ser en dagens pratbubbla i t.ex Metro där läsare får skicka in förslag till vad de på bilden säger, tänker jag alltid på hur "Jag ska döda dig" 99 gånger av 100 vore roligare än det som vann. Det är oprovocerat och rakt på sak - vare sig det kommer från ett gulligt djur, en artig politiker eller en ödmjuk drottning Silvia till ett sjukt barn - och det är oftast roligt på minst en nivå. Så där har ni ett bra förslag till när ni ser en pratbubbla.