På vägen hem från skolan stod en svart fågel på gångvägen idag. Det verkade vara en olycksalig korp. Jag närmade mig men den stod bara kvar och stirrade utan att blinka, så jag fick stanna någon meter ifrån och gjorde klart att jag ville passera. Men korpen rörde sig inte. Den såg bara på mig med sin trotsiga hotfulla blick, och plötsligt kom en stark oro över mig och jag fick en släng av svindel. Såg mig omkring. Ingen annan människa var i närheten, bara ett par skator uppe i trädet till höger. De stirrade också på mig. Vad var det som pågick här egentligen? Vad var det för farlig energi som låg i luften? Hur kom det sig att jag blev så yr i huvudet, och varför var fåglarna så arga? Äh, jag vände mig tillbaks mot korpen och bestämde mig för att det faktiskt bara var en eländig liten fågel jag stod öga mot öga med, inget att vara rädd för. Den fick stirra bäst den vill, nu skulle jag bara gå förbi. Jag gick några steg åt sidan och fortsatte framåt, kände hur energin tilltog alltmer för varje steg men bestämde mig för att inte titta bakåt, jag hade ändå bara några meter kvar till porten. Då hörde jag plötsligt hur korpen kraxade något kommando och trädgrenarna skakade till, följt av vingflax och galna skrik från de båda skatorna på väg mot mig!! Det var precis så att jag hann springa de sista stegen och kasta mig in genom porten och slänga igen dörren efter mig, och så vände jag huvudet och såg genom dörrfönstret hur de båda skatorna vände tillbaks till korpen.
Jag visste inte vad som stod på, men det var uppenbart att de menade allvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar