papperssvalor

När jag var liten lärde jag mig att vika pappersflygplan och papperssvalor. Det var inte så svårt, jag hade fallenheten och tyckte att det var roligt. Det dröjde inte länge förrän jag blev riktigt bra, jag vek verkligen riktiga pappersflygplan och pappersvalor. När jag gjorde ett pappersflygplan skrev jag 747 på sidan, och när jag gjorde en papperssvala ritade jag dit ögon och bruna fjädrar. Jag var älskvärd som barn. Och på den här tiden bodde jag på femte våningen i ett höghus, så ni kan väl tänka er vad som var nästa steg? Yup, jag ställde mig på balkongen och kastade ut de här pappersflygplanen och papperssvalorna i vinden för att se dem flyga och fara. Men, det blev alltid fel. Var det inte regnet så var det blåsten som tog dem, inte en enda flög någonsin vidare i världen som de skulle. De bara störtade eller singlade tråkigt ned till rabatterna istället, varje varje gång. Hemskt. Så till slut gav jag upp tanken och la ned hela verksamheten, och det var slutet på min barndom. Jag var fyra år.