baksmälla i malmö

För några dagar sen hade Amanda i tvåan releasefest för sin nya bok, Hey Dolly. Det var roligt. Men sen missade jag tåget hem och fick irra tillbaks genom city istället. Då fortsatte kvällen inte lika roligt, för till exempel försvann min mp3-spelare någonstans på KB! Jag var mycket bedrövad när jag äntligen hade hittat hem till Linnea och Anna och somnade på en madrass i köket.

När jag vaknade var bedrövelserna kvar. Ont i huvudet och elände. Jag låg och jämrade mig ett tag men kom till slut upp och lämnade en lapp på diskbänken där jag tackade för kvällen men insisterade på att jag måste gå. Sen gick jag. Solen sken alldeles för starkt och jag kände mig inte alls upplagd för promenaden. Det borde bara ha tagit ca 45 minuter men blev säkert uppemot 2 timmar istället då jag stannade upp då och då och satte mig på trappsteg och bänkar och stannade till vid olika affärer. Det enda positiva var att jag hittade ett Rocky-spel till playstation 2 på vägen hem.

På tåget från stan ville jag egentligen bara lägga mig över sätena och somna, men satt självklart upprätt som man ska. Så kom ett barn och började jollra framför mig, lyfte upp en nallebjörn mot mig och skrattade. Bedårande på ett sätt, lite störande på ett annat. Jag rullade ihop en tidning och måttade ett slag så att det skulle lämna mig ifred, men så började det gråta och mamman kom och skällde istället. Ja, ja.
Jag kom hem och slog på spelet. GRYMMMT, och där började det kännas bättre. Boxning är bättre än vanliga fighting-spel har jag insett, det är mycket enklare och tydligare. Och Rocky-stämningen gjorde ju även sitt. Jag körde movie mode och tog mig igenom alla motståndare från filmerna, det kunde gå väldigt intensivt till mot vissa av dme. För intensivt till och med, ett problem är att jag hela tiden skav hårt på tummen medan jag spelade. Efter ett tag hade det uppstått en blåsa som efter ett tag hade blivit till ett sår. Fan. Så jag tänkte "Yo, Rocko! Should I stop the fight?" Och jag föreställde mig hur han ropade till mig, "DON'T STOP THE FIGHT!" och naturligtvis fortsatte jag. Och nu får det bli vårdcentralen imorgon tyvärr.

Men nu verkar i alla fall bakfyllan ha hunnit lämna kroppen. Det är bra.

ett fotbollsminne

Nu med fotbollen på tv-spel hela tiden har det börjat bubbla upp gamla minnen. Jag var nio år, ny i laget och det var match i en inomhushall. Jag kände mig överflödig och förvirrad i det nya laget, joggade mest omkring på planen och fick aldrig bollen. Och så hade vår målvakt just fångat den och skulle skjuta ut den när jag sprang förbi och så träffade bollen mig hårt i sidan, och studsade rakt in i vårt egna mål. Hemskt. Alla blev arga på mig och skrek, vi förlorade matchen och det blev officiellt min sista fotbollsmatch i ett lag någonsin. Sen började jag med hockey istället, vilken skulle få ett liknande öde.

handlade med mynt

Jag har som bekant slut på pengar, men lönen kommer ju om ett par dagar så det är okej. Men igår behövde jag ändå gå till affären och köpa bröd och mjölk så att jag kunde överleva. Jag samlade ihop alla mina mynt i en necessär, upp emot en 73-74 enkronor, sen tog jag mig till Ica och plockade ihop brödet och mjölken. Lite quornbitar också ifall jag ville göra kvällsmat. I kassan satt som vanligt den notoriskt otrevliga mustaschtanten, hon blev arg över mynten, stirrade och suckade och töntade sig, men jag krigade på och fortsatte stoppa i. Inget mer med det till en början, men så visade det sig att mynten inte räckte! Jag var 9:50 kort. Och då kände sig kassörskan ännu mer befogad, himlade väl med ögonen åt kön bakom mig, och nederlaget var nära. Men just då hände det. Jag hörde en dansk röst som sa "Stiifen! Heuo mie bihyvir dou?", och jag förstod inte ett ord, men jag vände mig om och som en uppenbarelse var det den danska gamla mattanten Maude från skolan. Min fantastiska favorit, hon hade kommit för att rädda mig! Maude stoppade i den avgörande tian i behållaren och log sitt vinnande leende över glasögonen. Problemet var ur världen. "50 öre tillbaks, och kvitto tack!" Haha. Kassörskan mumlade besegrat, besviken över att jag kom undan så lätt, och jag skrattade. Sen sa jag tack och hej då till Maude och svävade en meter över golvet ut i solskenet med kassen i handen.

Idag ordnade jag en skinande guldtia till henne och hade med den på lunchen. Hon blev glad. Det var fint.

pojken är tillbaks

Jag har just kommit hem från en resa. Jag har levt livet i Prag och det kostade mig nästan livet självt. Jag har brottats med demoner i en mörk bar. Dessutom var det inte en fyra dagars resa som jag hade trott. Den var sex dagar, fick jag reda på först när planet hade lyft. Vilket både var ett bra besked och ett dåligt besked. Pengarna tog slut efter fyra dagar och jag fick leva hårt de två sista, det blev mer öl än mat eftersom jag behövde vara ekonomisk. Och så skrev jag en loggbok i realtid och antecknade märkliga händelser under resan, som t.ex att jag besegrade en dödsparanoia.

fyra dagar i prag

Det är inte så ofta jag åker utomlands, men det ska bli roligt att åka till Tjeckien med klassen. Vi åker om ett par timmar.

gymdebutanten

Det kanske kommer som en nyhet att jag går till ett gym, men så är det. Jag gjorde det några gånger i höstas men det har blivit oftare på sistone. För det mesta håller jag till i det lilla rummet med medicinbollar och springband, jag föredrar det framför fängelsestämningen ute bland vikterna. Där finns det nästan alltid en eller ett par brölande arga giganter som stapplar omkring och jämför sig med varandra, det är väldigt störande tycker jag. Då är man hellre i den behagliga miljön bland tjejer och tanter och töntar som är mer trevliga och lugna. Jag springer länge på springbandet, springer av mig sexuell energi och kommer i form inför fotbollen. Jag känner redan av fantastiska resultat. "Best shape of my life, dunny", som jag sa till någon som gick förbi. Och om jag får överdriva så har jag blivit till ett livs levande klockspel, och alla tjejerna stirrar och stönar och vi är alla så lyckliga.

vårväder och roligt

Jag har provat på flera saker i 2008. Bland annat att lära mig jonglera, vilket inte gick, och att dansa i hotpants på gården, vilket jag inte fick. Men en av de bästa sakerna var att börja gå med gångstavar. Det känns bra. Snart ska det bli mycket träning och spring också, för i början av juni kommer den stora fotbollsturneringen som alla är så hispiga inför. Med mig i spetsen kommer min klass minst att ta sig till femteplats, tänker jag. MINST. Det är sex lag och vi ska fan inte komma sist i alla fall. Jag är väldigt glad att våren är här överhuvudtaget. Solen börjar värma upp, inspirationen är där och det händer att jag stannar upp och bara lägger märke till hur glad jag är. Jag tänker på hur roligt vi har det på skolan egentligen. Och som sagt, nu är man igång med gångstavspromenader. 2008 är ett nytt lovande år som redan har börjat bra. Det är bra.

spider rico is dead

Spindeln i badrummet är borta. Kvar är bara nätet i taket, och alla minnen. Jag minns hur det började, hur vi kom överens om att han skulle få leva där uppe i hörnet och hur han tycktes växa mer och mer för varje dag. Man var på sin vakt, men samtidigt verkade han så lugn där i sitt hörn. Sen kom jag tillbaka från påsklovet och la märke till att han var borta, och nu har det gått flera veckor. Vad hände? Tappade han greppet i ångorna och föll ned till badkaret och och spolades ned när någon duschade? Mördade någon honom i smyg medan jag var borta? Eller var han ens död? Kanske ville han bara att vi skulle tro det, och har egentligen gömt sig i förberedelse för en fruktansvärd attack? Kusligt. Om någon faktiskt dödade honom hänger det i alla fall i luften för det är en lite otäckare stämning på toaletten nu. Det är en fasa att det ska bita till i nacken varje gång man har stått inne i badrummet en längre stund. Winner even in death: Spider Rico (R.I.P.)

plan för cigaretten

Någon har tappat en cigarett på golvet i mitt rum. Jag hittade den under sängen idag, och sen dess har den legat i en låda i väntan på ett speciellt tillfälle. Töntigt och barnsligt, men samtidigt coolt och spännande.

där kommer lille erik

Jag minns en affisch från sjuksysters väntrum när jag gick i lågstadiet. Det var en anti-mobbing affisch, och på bilden gick en ledsen liten kille förbi några tuffa grabbar i en korridor. I grabbarnas pratbubblor stod det:

"Där kommer lille Erik."
"Vilken fjant."
"Han tror han är nåt."
"Kolla hans dojjor!"

Och så pekade den sista mot lille Eriks skor, och höll sin andra hand hysteriskt roat för pannan. Lille Erik såg som sagt ledsen ut. Det var en gripande bild.

Det fanns en Erik i min klass på den tiden, och ibland gick jag fram och mumlade de första replikerna till honom för att sen utbrista "kolla hans dojjor!" med rolig inlevelse. Men tyvärr var han ganska stark, och galen, så han brukade bli arg och sparka in mig i en dörr.

tiden är nyckfull

- du är sen!
- nej, du är tidig.
- okej.

true story.

jag heter stefan

En gång skulle vi fylla i ett formulär på gymnasiet, och istället för att skriva ut mitt namn skrev jag bara "jag heter stefan" på linjen och gick vidare till nästa fråga.

Det var kul.

ghostbusters t-shirt

En gammal man med en iögonfallande t-shirt gick förbi mig idag, jag tyckte mig skymta ett ghostbusters motiv på den. Det var i affären och jag hade annat i tankarna, jag reagerade knappt till en början men snart insåg jag att jag inte kunde sluta tänka på det. Va? Hade han verkligen en ghostbusters t-shirt? En sån skrumpen gammal man. Kunde det verkligen stämma? Ghostbusters måste väl ha varit långt efter hans tid så att säga, så det vore ju väldigt roligt i så fall. Jag vände mig om och började leta men så var han som försvunnen. Försvunnen! Jag irrade omkring bland alla hyllor, vagnar, stolpar och folk, jag trängde mig fram och letade uppjagat men gubben var helt försvunnen. Jag hittade honom inte. Så till slut gav jag upp, och just då kom han plötsligt runt hörnet med sin fru och det visade sig att det inte alls hade stått 'ghostbusters' på tröjan. Det var bara någon tråkig verkstadströja eller nåt. Irriterande.

en freak accident

När jag var 21 år och skulle se Kill Bill 2 på bio fick jag visa legitimation på att jag var över 15. Det var rakt igenom obefogat, en freak accident som de bad så mycket om ursäkt för och misstaget säger nog mer om dem än det säger om mig, för i helvete, men det hände faktiskt. Kort därefter lät jag lite skäggväxt börja växa ut på hakan, och sen dess har förhoppningsvis ingen tagit mig för yngre än 21. Nu tror man istället att jag har komplex.

krypet bogdan mutu

En av alla mina kamrater skulle köpa en keyboard för något år sen, och så hittade han en billig på ebay från någon i Rumänien. Men det verkade suspekt från början. Bogdan Mutu som säljaren hette betedde sig konstigt, svarade undvikande på frågor och ville till exempel bara ha betalt i förväg genom western union. Så till slut skrev vi ett komiskt frågvist mail för att en gång för alla konfrontera honom, men vi fick aldrig något svar från krypet Bogdan Mutu. Det blev naturligtvis ingen affär. Och nu dök namnet just upp i huvudet från ingenstans, så jag sökte, och tror någon att jag blev förvånad av att en lista på internetbedragare kom upp bland träffarna? Nej, inte förvånad alls. HAHA... Bogdan Mutu, you motherfucker.

förslag till pratbubblor

"Jag ska döda dig" är underanvänt i pratbubblor.

Varje gång jag ser en dagens pratbubbla i t.ex Metro där läsare får skicka in förslag till vad de på bilden säger, tänker jag alltid på hur "Jag ska döda dig" 99 gånger av 100 vore roligare än det som vann. Det är oprovocerat och rakt på sak - vare sig det kommer från ett gulligt djur, en artig politiker eller en ödmjuk drottning Silvia till ett sjukt barn - och det är oftast roligt på minst en nivå. Så där har ni ett bra förslag till när ni ser en pratbubbla.

tillbaks till skåne

Det har varit ett bra lov i Stockholm.

På jobbet har jag stått i kassan.
Katterna är fortfarande välbehållna, roliga och galna.
Töntigt nog vill jag säga detsamma om familjen.
Jag har handlat på Ica av både den rödhåriga och en annan ny kassörska som jag gillar, och båda verkade ovanligt trevliga. iiiihh
Påsken skippade jag helt.

Bra lov. Men ännu bättre ska den här sista tiden bli.
Svaulouw väntar. Imorgon blir min återkomst.

jagad av monster

När jag var liten var jag livrädd för att spola toaletter. Det var som om det kraftiga ljudet försökte säga mig något, den plötsliga forsen kanske ville dra med mig eller nånting. Jag brukade få förbereda flyktvägen och göra allt klart innan jag tryckte på knappen, sen sprang jag i panik ut och slängde igen dörren efter mig innan spolningen ens hade lagt sig.

Jag undrar om det är relaterat till de liknande impulserna som händer idag, mellan lägenhetsporten upp till dörren några trappsteg upp. Det blir alltid samma skenande uppför trappan på kvällarna i tron att det är ett monster eller en yrkesmördare i trapphuset, medan portdörren stängs.

Vad är det som händer där egentligen? Nån urgammal instinkt eller nåt förmodligen. Folk som är insatta i psykologi osv vet säkert.

standardrepliker i kassan

”Samma födelsedag som min lillesyster” när jag ser på någons legitimation.

”Två fel till så måste jag klippa kortet” om någon knappar in fel kod.

”Å nej! Häftklamrarna är slut” om häftklamrarna är slut.

”Kom tillbaks och var lite arg bara” vid krångliga frågor om bytesrätten, och ”Hälsa från Stefan så ordnar det sig” om kunden ändå fortsätter att fråga.

”NICHT!!” med vrede om någon frågar om jag talar tyska.

”Du ska väl inte använda den som vapen?” om huggmejslar, ispickar och liknande.

”You’re cutting in the line, yo” när en engelsktalande tränger sig i kön.

”Det blir tjugo krigare” istället för tjugo kronor.

”Så du ska hem och förlänga avgas du...” när någon köper en avgasförlängare.

”Behåll kvittot! Det är en värdehandling” med vänlig informativ röst.

”Varsågod! Din personliga kopia” med samma skenheliga röst när jag räcker fram kvittot.

”Hoppas att de tar dig i dörren” i smyg för mig själv om de inte vill ha kvittot, alternativt ”Fuck outta here” när de har hunnit gå en bit.

chipspåse

Ett snedvridet plågat ansikte utan kropp närmar sig obehagligt ur mörkret. Du tvekar och vill vända bort blicken, tänka på annat, men du är som förstenad av avsmak och trauma. Måste titta tillbaks. Ansiktet är nu någon decimeter ifrån, fortfarande med samma bedjande uppsyn. Du vet inte vad det vill. Och så rör det till slut ansträngt på munnen, vrider sig ännu mer i inlevelse och viskar ”chipspåse...” med pösiga mungipor och tom blick.

Mardrömmen förföljer dig.

dynamisk i diskussioner

Min morfar var en mästare. Om han satt vid ett bord och någon kritiserade honom brukade han bara stirra ned på bordet och långsamt irriterat samla smulor med handen. Han väntade tills motståndaren var klar eller gjorde ett misstag, och DÅ svepte han ilsket högen i luften och stormade upp så att stolen ramlade bakom honom, och plötsligt hade han vänt på hela situationen. Nu var det han som hade övertaget.

Mäktigt.

Jag har ett liknande sätt i diskussioner. Som idag i affären, när jag hade klättrat på en hylla och en personal sa att jag inte fick. Då hoppade jag ned och var först lite på defensiven och visste inte vad jag skulle göra. Då provade jag att bara vända ryggen mot henne ett par sekunder för att nollställa situationen, sen vände jag mig med ett ryck och ett hyttande pekfinger och galen uppsyn som för att säga "JO". Det blev hon för paff och hade inga fler argument att säga! Hehehe... Men just när jag skulle klättra upp på hyllan igen kom det såklart en väktare och visade ut mig.

Såklart.

Jag har förresten fått tag i Sun Tzus Art of War och Machiavellis Fursten! Bra grejer, jag har vetgirigt bläddrat igenom blad efter blad och blivit listigare och listigare. Kanske borde jag skriva ett liknande projekt, om det här med att komma överens med människor.

farmor på busshållplatser

Vill ni förresten veta hur min farmor får tiden att gå när hon väntar på bussar?

(utgår från ett "ja, det vill vi.")

Tydligen brukar hon räkna alla bilarna som åker förbi och varva med att se på klockan. Men, hon får bara se på klockan efter var tionde bil så det blir som ett slags belöning. Har ni tänkt på hur smart detta är?

(utgår från ett "nej, det har vi inte hunnit tänka på.")

Det är verkligen smart, för då sysselsätter man sig och får något att fokusera på. Man tänker mindre på tiden. Och så är det roligt om man kan jämföra med tidigare gånger, ibland kan det till exempel bli rekord och sånt. Sånt kan ju också vara ganska hisnande i sig.

(utgår från ett "okej.")

spider rico moved today

Det är en spindel i vårt badrum, den har varit där i över en månad och håller sig alltid i samma hörn. I vanliga fall gör jag mig av med spindlar (dödar dem inte, låter dem bara kliva upp på lite papper och kastar ut det genom fönstret) men den här verkar okej. Den skulle inte attackera en människa. Den stirrar inte ondskefullt planerande som de brukar, den här spindeln har bara ett sympatiskt stirr. Den tycker om oss. Det enda som bekymrar mig är att den nästan aldrig rör på sig och verkar ha så tråkigt. Jag skulle gärna se att den gav lite mer respons när man pratar med den, t.ex. Det händer väl att den vickar lite på ett ben mot en som för att vinka, och visst har jag märkt att den emellanåt får för sig att väva lite väv, men att den bara sitter på samma ställe hela tiden är ju inget kul. För att vara ärlig måste jag erkänna att det kan kännas lite otillräckligt från spindelns sida ibland, den kunde ha varit liiite lite roligare. Samtidigt som man verkligen måste respektera den, när man tänker på att det är en riktig överlevare som dagligen står ut med varma ångor från duschen och badkaret, hemska stankpuster från mina lägenhetskamrater och eventuellt obehagliga syner, osv. Det är en tuff, stark, bra spindel som får göra vad den vill. Vi döpte honom förra veckan till Spider Rico, som Rockys första motståndare heter, och sen dess sticker vi in huvudet ibland när vi går förbi badrummet och säger "Yo, Rico! Have you moved something today?" som Rocky brukade säga till sin sköldpadda. Men då blir man besviken varje gång som sagt. Nej, inte rört sig. Och jag hade vant mig vid det, till och med accepterat det som en del av hans charm, så därför var det en riktig upplevelse imorse när jag stod och borstade tänderna: För plötsligt vaknade Rico till liv och satte i fullt språng! Han sprang från sitt vanliga hörn hela vägen till ett annat hörn, det hände framför ögonen på mig, och sen så stannade han där i det nya hörnet. Det hade bara tagit några sekunder men det var en häpnadsväckande och magisk händelse som jag var där och bevittnade. Och vi på 30G är alla väldigt rörda och stolta och har pratat om det några gånger under kvällen.

Jag gick just in och kollade igen. Spider Rico trivs på sin nya plats, han verkar fullkomligt lysa av glädje och stoltserande iver över att ha gjort mig till lags. Det är bra. Men det är värt att nämna för framtida referens, att han får självklart ändå hålla sig på sin kant. Förhoppningsvis fortsätter han vara lika anspråkslös och passivt sällskaplig som nu, för om ett åttafotat småkryp med det där springet i benen kommer för nära och vill para sig med mina ögonfransar kommer jag att behöva döda det direkt tyvärr. Motvilligt men utan att tveka.

"Men det skulle du aldrig göra, skulle du det, Rico?"
Inget svar.

drömde om rufus

Imorse drömde jag olustigt om Rufus, katten hemma i Stockholm. Han var rädd och ville mig något, och jag skulle just lugna honom men hann inte. För då vaknade jag. Klockan var 7:41 på morgonen och jag insåg att jag var i Skåne. Rufus är 60 mil bort och har inte sett mig på 34 dagar. Han förstår inte varför jag bara försvann igen. Det gör mig väldigt ledsen att tänka på.


Saknar Rufus.

utesluten ur schacksällskapet

"Ska vi spela schack?" undrade Björn.
"Sschack?" svarade jag med visslande s. "Är du ssäääker på det?"

Jag var segerviss, satte mig tillrätta vid bordet och ställde upp mina pjäser lite här och var.
"Så där får man inte göra. Va fan, du fuskar!" utbrast Björn uppriktigt förbannat.
Jag valde den vuxna vägen och lät honom ställa ut pjäserna som de tydligen ska stå istället. Jag stirrade lite och tog ett par klunkar ur min öl medans han höll på. Då kom även Magnus och slog sig till bords. Jag välkomnade honom hjärtligt med en komplimang för hans fluffiga frisyr, i hopp om att få med mig honom i kampen mot Björn, men till inget nytta. Magnus pekade och började gasta även han när han såg mitt första drag; en så kallad niotaktare med min bästa bonde.
"Du vet ju inte hur man spelar! Lägg ifrån dig ölen och spela seriöst för fan!"
och så blev det sån där arg stämning igen, de satt båda ivrigt på sin vakt och granskade min varenda rörelse, reagerade högljutt och viftande så fort jag gjorde ett försök. Och på den vägen var det. Jag tog mig i kragen och gjorde till slut en bra match. Knockade ut minst en två tre bönder, och tack vare en spektakulär kamikaze med damen fick jag med mig en av Björns löpare också, innan det tydligen var "schackmatt" eller vad det var.

"DU LURADE MIG!!" sa jag med skrovlig röst.
"Du är utesluten ur schacksällskapet" sa Anna i egenskap av ledare för deras gäng.
Tobias satt vid en dator och grät.
Jag stormade ut.

morgonrock hela dagen

Idag fick jag göra straffet efter monopolförlusten, att behöva ha en morgonrock på mig hela dagen. Det kändes ovanligt och var lite kallt utomhus men det var okej. Förutom när jag skulle till affären och gick förbi en barnfamilj och vinden tog tag i rocken nere vid benen och den flög upp, och de började skrika och jag försökte springa när någon ilsken jävel jagade ifatt och brottade ned mig. Då ropade jag att han för i helvete skulle vara försiktig med min nya morgonrock som jag älskar. En pöbel samlades kring mig, jag låg och stödde mig på armarna som en sjöjungfru och undrade vildsint va fan som skulle hända nu. Och innan nån hann reagea så kravlade jag mig bara snabbt in i affären och ropade "FRRRRRIIIIIISTAAAAAAAAAAAAD" som Quasimodo. Och då fanns det inget mer de kunde göra.

Hrmrhm. Och nu är dagen över i alla fall.

monopol som bossar

Det har blivit mycket monopol på sistone. Det är roligt. Men idag kom jag tvåa, och alla som förlorar får ett straff, så imorgon måste jag ha morgonrock på mig i skolan. Det blir inte så kul.

Det här är en tradition importerad från min gode vän Gabriels familj. Man tar spelet på yttersta allvar och sitter som bossar runt ett bord, man måste vara artig och tilltala varandra "med all respekt". Om någon säger nåt och alla är överrens om att det är det minsta respektlöst mot en annan så tilldelas den personen en varning, alternativt böter. Fiffel och båg är strängt förbjudet. Dessutom hedras vinnaren på en tron efteråt med "The Godfather Theme" spelandes på en bandspelare. Förlorarna får komma i turordning och erkänna denne som den för kvällen obestridde konungen/ drottningen.

Och så får alla förlorare ett varsitt straff som sagt. En får hålla tal imorgon på lunchen, en annan knackar på hos en granne i bara boxershorts, jag måste ha morgonrock, osv osv. Det är roligt, och samtidigt INTE. Det är inte meningen att vara roligt. Det handlar om respekt.

- Ey Paulie, take a walk, okay?
- I'll be around.

2008 blir bäst

Jag har rapporterat, hmm, INGENTING sen sist. Dåligt.

Men nu är jag tillbaks. Hej!

nu är det jullov

JULLOV! STOCKHOLM! Jag tog flyget upp, åkte till Brandbergen, blev blixtkär i en ny kassörska på Ica, fick träffa Sandras nya katter igen och har börjat landa helt enkelt. Och så kommer det att bli några inhopp på jobbet under lovet också, OH OH! Och kanske att jag handlar igen på Ica. Men nu blir det i alla fall landet i några dagar där de inte har internet, så om nån har tänkt maila mig de närmsta dagarna så "KNOCK IT OFF!!" som jag älskar att skrika, för jag kommer ändå inte kunna läsa. Inte minst, snart är det jul.

Sammanfattningsvis: God jul från stefanmedo.

fåglar på loftet

Ikväll ska klassen göra adventsläsning på "Loftet" i Malmö.

Jag kanske lever mig in för mycket, men det känns som att vi är på nåt slags historisk turné. Eller så är det bara för att jag älskar att åka pågatåg... Har i alla fall en ny fågelhistoria bland mina papper och det här får bära eller brista!